fredag 20 december 2013

Jag ska bara komma på

Jag hade Sandra här nu i dagarna. Väldigt bra dagar. Vi har gjort mest ingenting, allt har fått ta väldigt lång tid. Lång frukost, långsamma promenader och så vidare. Vi har inte haft något direkt mål. Det var en stark kontrast mot Sandras tidigare besök när alltalltallt ska hinnas med på kort tid. 

Kontrast är förresten mitt nya ord. 



När jag lämnade Sandra vid bussen åkte jag hem till tomhet. Som i början var konstig men blev skön. Det var ändå min första ensamma natt. Har faktiskt inte varit mycket ensam alls den här hösten. Tråkigt bara att det var den läskigaste natten nu när det var min första. Smällde smällare och fyrverkerier precis utanför mitt fönster och vår granne skrek mycket mer än vanligt. Annars gick det bra. 

lördag 30 november 2013

Tiden läker alla sår, alla säger att det är så

Ändå känner jag att jag vill skriva. 

Jag har haft en bra vecka. I tisdags hade jag och Damien myskväll. Bra, fint. I måndags stannade Ida hos oss till kvällen. Somnade till lite. Hällde ut massa saker på golvet. Kanske var det i onsdags förresten. Jo så var det. Inte måndag. 

Igår såg vi Emil jensen. Jag och Ida satt längst fram och åt god ost. Köpte den dyrt. Idag skulle vi på konsert, men stället har tydligen blivit av med serveringstillståndet. Så vi drack vin hos Ida. Spelade kort en stund. Ida skadade mig men gav mig plåster ändå. 

Nu är jag påväg hem. Lyssnar på alina och trivs. Den kvinnan. Så bra hon är. Imorgon åker vi till Köpenhamn, Damien börjar jobba och vi har inflyttningsfest. Kul. 

Sandra är ju här också. Hon och hennes vän var med på konserten igår och hos Ida ikväll. Kul att Sandra är här. Hon passar här. 

torsdag 21 november 2013

Jodå.

Jag lever. Jodå. Nog gör jag det. Ibland märker jag att jag behöver skriva. Försöker på andra håll. Kanske ska jag inte försöka så mycket mer, låta det vara.

torsdag 17 oktober 2013

Du kommer aldrig fatta vad jag snackar om.

16 september skrev jag in mig på arbetsförmedlingen. 7 oktober fanns det en tid för mig att visa upp betyg och arbetsgivarintyg, något som tog ungefär två minuter. 11 oktober fick jag en timmes information om arbetslöshetsförsäkringen, som jag inte fick ut något av. 21 november har jag fått en kallelse till ett möte där jag ska lära mig skriva cv. 

De personer jag haft kontakt med på arbetsförmedlingen har verkligen varit stöttande och hjälpsamma. Men systemet. Systemet motarbetar mig och alla andra. Prioriteringen är inte att få ut oss på arbetsmarknaden. När jag skrev in mig frågade jag efter utbildningar. Nejnej, blev svaret, inte förrän du varit arbetslös tre månader. 

Jag blev även en av de första att testa det nya systemet för att visa vad jag gjort för att hitta arbete. Ett program som kostar otroligt mycket pengar och arbetsresurser. Eftersom det inte fungerar. Bland annat. 

Ligger inte prioriteringarna lite fel? Borde det inte vara prio att få ut alla i arbete/studier så fort som möjligt istället för att slussas genom dyra system i flera månader (år?) ? 

Självklart ligger det i personens egna intresse att söka jobb. Men jag kan själv vittna om att det är extremt psykiskt påfrestande att vara arbetslös. Det kan vara otroligt svårt att få till ett bra cv när man tvivlar på att man någonsin kommer få jobb igen. För att lyckas behöver man en hand på ryggen, någon som peppar en. Hjälper till. En smäll på käften så du vaknar till liv. En klapp på axeln och ett lycka till. 

Jag vill inte att den första informationen jag får ska vara hur jag ska överleva på bidrag. Istället vill jag få hjälp att skriva ett fläckfritt cv, få nya idéer om hur jag kan försörja mig. 

Nu har jag haft tur. Min kompetens är eftertraktad. Jag har haft min biologiska familj som stöttat mig. Även de jag bor med som är en familj till mig har stöttat. En vanlig intresseanmälan blev ett lyckokast och jag börjar jobba på måndag. Två veckor för att se hur vi passar. Resten ska nog inte vara några problem. 

Men krånglet från arbetsförmedlingen gnager i mig. Jag vet inte ens riktigt vart jag ska meddela att jag fått jobb. En hint var att ringa. Men på det numret var det en halvtimmes kö. 

fredag 11 oktober 2013

Som om ingenting

En tanke slog mig tidigare imorse. Hur bräcklig man blir av att älska. Ju mer man älskar desto mer kan tas ifrån en. Jag kröp ner till min pojkvän en stund förut, han ligger fortfarande och sover, och jag tänkte mest på hur svag jag var i den stunden. Jag har medvetet satt mig i en situation där jag skapat ett beroende av en annan människa. För det är ju vad förhållande handlar om. Att bli beroende av någon annan.

Det är något jag själv valt och jag vill för mitt liv inte välja bort det. Samma sak är det med vänskapliga relationer. Man väljer att bli beroende. Skapar ett behov av andra människor. I grunden är vi väl flockdjur och behöver andra levande varelser. Men ibland tror jag ändå att ensam kanske är starkast. Det finns liksom inte så många bitar att plocka bort då. Ju färre bitar som kan tappas och fattas desto bättre, egentligen.

Vet inte riktigt vart jag vill komma. Jag är förresten rätt dålig på att hålla kontakten med vänner. Tänker desto mer på dem. Att jag borde. Sen vet jag inte hur jag ska börja. Jag är intresserad, vill veta vad som händer i deras liv, jag vet bara inte hur man får fram det. Socialt inkompetent.

Nu har jag varit arbetslös på riktigt i snart fyra veckor. Det dödar mig. Jag blir rädd för att fastna i det här, att inte komma ut igen. Tvivlar på min kompetens. Kan jag verkligen något? Börjar tappa samtalsämnen eftersom mitt liv bara består av att leta jobb. Känner mig tråkig och ointressant.

Klart jag kan något, den som hittar mig kommer bli glad. För så fort jag får någonstans att gå till varje dag, en plats att tillhöra kommer det komma tillbaka. Glädjen, lusten. Drivkraften. Längtar efter att stå i ett bageri igen med alldeles för mycket att göra. Då trivs jag som bäst.

Kanske borde det här stanna i ett utkast. Eller så borde det inte. Vet inte. Ska iväg på dagens ärende nu iallafall.

onsdag 2 oktober 2013

5 års erfarenhet är ett krav.

Jag sitter och slentrianletar jobb på platsbanken. Det är inte mycket som passar där för tillfället. Jag är tveksam till att få jobb via arbetsförmedlingen, tror mer på de kontakter jag har. Det kommer nog ordna upp sig snart.

Iallafall. Snubblade över en annons som avslutades såhär:

Utbildning/Erfarenhet
Anställningen är på timmar, vid behov. Dokumenterad 5 -års erfarenhet är ett krav

Vänta nu. Ett jobb på timmar. Vid behov. Med andra ord, osäker anställningsform, inte säkert att man får mer än halvtidsarbete. Ändå krävs det 5 års erfarenhet för jobbet. Jag undrar, hur ska ungdomar då komma ut på arbetsmarknaden om det krävs 5 års erfarenhet för ett extrajobb?

Mitt första riktiga arbete fick jag nästan direkt efter att ha avslutat gymnasiet. De visste att jag var ung, de var medvetna om att jag ännu inte var färdiglärd. Men de gav mig en chans att visa vad jag kunde. Jag visade och hade efter ett halvår stort ansvar över vad jag gjorde. Nog hade någon med mer erfarenhet gjort jobbet med färre nybörjarfel. Men hur skulle ungdomar komma in på arbetsmarknaden om vi inte får lov att visa vad vi kan och får lov att göra fel? Vi är väldigt duktiga, vår generation är extremt välutbildade. Det sätts höga krav på barn redan från 5-6 års ålder. Lita då på oss och ge oss en chans. Det är ungdomen som behövs i framtiden!

tisdag 24 september 2013

Så.

Fick insikten att jag verkligen behöver ett arbete. Har haft lite svårt att komma igång. Det har känts så tröstlöst. Och så mycket som ska ordnas hela tiden, många bollar i luften. Har dessutom slutat röra på mig vilket gör att jag mest sitter och stirrar rakt ut i luften istället för att ta tag i allt. Därför gav jag mig ut och sprang en vända igår och efter det hände det saker. Jag fick eld i baken, skrev klart saker och började mejla runt. Skrev ut papper. Ska skriva om personligt brev och gå runt med också. Nu ska jag skaffa jobb. För vi funderar på att flytta och det är svårt att få lägenhet om man inte har något jobb. Och jag har svårt för att inte jobba. Det är så mycket bättre att ha något vettigt att göra om dagarna, ett sammanhang. Ska skaffa mig ett jobb nu.

måndag 23 september 2013

Ett monster vill veta vad du tänker

Sa till Ida att jag faktiskt kommit igång med att skriva personligt brev. Nåja, jag har iallafall dokumentet uppe med lite kladd i. Har petat i mitt cv åtminstone.

För en vecka sedan skrev jag början på ett inlägg. Det blev en mening. Den handlade om att det var två år sedan då. Två år sedan den sista konserten. Lustigt. Kände inte att jag hade mer att säga om det.

Har inte så mycket att uppdatera. Jag var i Paris ett par dagar. Väldigt trevligt. Fick umgås med min syster. Upptäckte hur enkelt det är att umgås med någon som känt en hela ens liv. På samma sätt som vi vet vilka tår som är extra ömma hos varandra vet vi också väldigt väl när det är dags att backa för att undvika bråk. Tyckte att vi klarade oss bra. Tittade mycket på tyger.

Jag har börjat min tid som arbetssökande också. Dygnsrytmen har ändrats. Går inte upp förrän tidigast nio. Igår sov jag till elva. Hemskt. Ska ändra det här igen. Ska få saker gjorda innan tio.

Har ni ett jobb till mig, säg till. Jag jobbar hårt bara du ger mig chansen.

måndag 2 september 2013

Vår värld.

Efter den mest urspårade tågresan jag varit med om kom jag tillslut fram till Östersund. När Elise klev på i Gävle var jag rejält uttråkad efter ca 4 timmars tågresande, tillslut klättrade jag nästan bokstavligen på väggarna. Eller åtminstone sätet, medan Elise tog suddiga bilder på mig. Så rastlös. Det var roligt iallafall. Vi kom fram till att vi aldrig förr har åkt tåg tillsammans. 

I helgen var jag i Skövde, Damien skjutsade mig till tåget klockan sex på fredagsmorgonen. I Skövde spelade vi spel och väntade, hade trevligt. På kvällen var det inflyttningsfest och mycket människor. Vaknade trötta och sega på lördagen. Dagen började långsamt och fortsatte långsamt. Gick på promenad med Ida. Åt pulvermos till frukost. Vi vinkade hej då till alla som skulle hem, sen var det jag och Sandra kvar. Vi tog oss igenom dagen sakta och försiktigt. Det var bra. Bra helg. Igår hann vi inte mycket innan jag åkte vidare mot Östersund. 

Nu väntar jag på att Elise ska plugga klart, vet inte vad vi ska göra sen. Promenad och lunch kanske. Vi har sett på film. Såg the ark från peace and love 2011. Lite obehagligt men rätt. 




Urspårad tågresa, hehe. Det här sammanfattar den nog ganska bra. 



fredag 30 augusti 2013

Du är verkligen enastående.

Jag trivs nu. Det är fortfarande tidig morgon och tempot har inte riktigt kommit igång än. Fast många redan varit vakna säkert ett par timmar. 

Jag åker tåg, påväg mot en vän. Äter frukost, mackor på bröd jag bakat själv och inte för att skryta, men det är godare än något bröd som finns att köpa. 

Hela den här veckan har jag umgåtts med min pojkvän. Haft det allmänt bra. Nu ska jag vara hemifrån i två veckor. Tar semester. Träffar alla de där jag aldrig hinner träffa. Hoppas att hösten kommer med mer tid till sånt. Jag har ju aldrig varit arbetslös. Sen tänker jag inte vara det mer än max två månader. 

Ska fortsätta med min frukost nu. 

torsdag 22 augusti 2013

Här är ett inlägg till modet.



Mikael Wiehe spelar på Malmöfestivalen. Just nu. När jag åkte ner till festivalen ville jag inte. Ville mest ligga i sängen och fundera. Men tankar gör en galen. Ska egentligen se en film om Timbuktu och damn! 

Iallafall. Precis när jag ställde mig för att titta på Mikael Wiehe pratar han om hjältar och spelar sen en sång till modet. Det var precis den sången jag behövde höra. Trycket över bröstet släppte faktiskt. 

Så nu sitter jag inne på biografen spegeln i Malmö. Jag har aldrig gått in här förut faktiskt. Jag blev alldeles tagen av att komma in här. Ni borde också gå hit. 



måndag 12 augusti 2013

Låt mig få följa dig ner

Har idag inte uträttat något vettigt. Eller jo, åkte och handlade. Vi skulle ha storpack med soja. Sen har jag mest sovit. Den här veckan har tagit musten ur mig, så extremt trött. Fast det har varit värt det. Jag har fått lära känna en fantastisk person. I onsdags kom en vän ner, imorse skjutsade jag honom till tåget som min pojkvän. 

Vi har levt i en bubbla hela veckan. Det har varit fint, så himla fint. Men ingenting annat har kunnat tränga in. Jag lyckades till och med ha en bra dag på jobbet eftersom jag visste vem som väntade där hemma. 

Nu har livet kommit ifatt mig ännu en gång, orkar nog inte ta tag i det den här gången heller. Tar det nog i mikrobitar. Ska planera resor istället. Har två veckor i september som jag ska använda till allt som halkat efter. Hälsa på Elise till exempel. Kommer bli typ hur fint som helst. Finns nog risk för tårar när jag åker därifrån. Kommer ju inte kunna ha mycket kontakt under hösten. 

Det är vad som händer nu. Börjat prata med en gammal vän också, ytterst spännande. Sen har jag till slut börjat lyssna på Håkans nya album. Det är fint. 

lördag 3 augusti 2013

Allt går snett men det tar aldrig riktigt slut.

Jag har Winnerbäck i högtalarna och sitter på balkongen. Det är faktiskt nästan lite kallt. Molnigt. Rätt skönt ändå. Jag är ensam ikväll. Skickade iväg Ida på maskerad. Eller hon kom och väckte mig innan hon gick. Jag hade kunnat följa med, men jag klarar inte av det. Låter henne roa sig själv. Vi hade ett moment igår. Tittade på en film på teve, hade balkongdörren öppen. Så är det något som låter där ute, någon som slog något mot våran balkong. Ida går upp och stänger dörren, jag går efter för att kika 'behöver jag oroa mig?'. Inte behöver jag det, inte Ida heller. Vi kramades för att lugna nerverna. Och för att försöka skärpa oss. Alla ljud betyder inte att någon gör inbrott. Men det är så skönt att någon förstår när den där oron ändå kommer.

I torsdags såg jag Håkan Hellström. Efter en sväng till Danmark, köpte ost och godis. Det var fantastiskt. Har längtat efter att få se honom länge. Han är ju så duktig. Många låtar jag glömt bort, kändes som att han uppdaterat setlisten lite sen förra våren. Skönt. Han spelade Klubbland. Hade helt glömt bort den låten. Synd på en så fin låt.
  Ta sig hem var däremot inte lika fantastiskt. Jag och min vän bestämde oss för att vi inte fick plats i någon buss och traskade mot staden. Tog en timme, missade nästan tåget. Kommer ner till perrongen, folk står och försöker trycka sig in genom dörrarna. En tågvärd kommer och berättar att ja, det är sista tåget. Jahapp. Och jag som skulle jobba. Så vi trycker oss på som näst sist. Får stå hoptryckta. En kvinna bredvid mig svimmar efter ca en halvtimme. Jag var på väg att få panik, men lyckades blunda och andas bort det.

Min hjärna är fortfarande kvar i Emmaboda. Planerar redan inför nästa år. Livet satte fart lite för fort efter hemkomsten. Jobbet är jobbigt och det händer mycket. Och jag har inga lediga dagar just nu. Fast jag har saker planerade och vänner att träffa. Familj att träffa.

När jag kommit såhär långt har molnen spruckit och den välkända blå himlen tittar fram. Fint.

söndag 28 juli 2013

Vi är ortens favoriter

Gäspandes gick jag mot entrén igår eftermiddag, riktigt trött efter ett av de konstigaste dygnen i mitt liv. En vakt skrattade åt mig, sa god morgon och frågade om allt var bra. Ja, svarade jag, han kollade mitt armband och sa välkommen hem. Välkommen hem. Tog ett glas vatten och satte mig mot ett träd. Strax skulle en konsert börja. Norlie och Kkv. Satt lutad mot trädet hela konserten och njöt. Jag var verkligen hemma. De sa saker från scenen som jag bara kunde hålla med om och livet var verkligen bra. Mitt i tanken om att Emmabodafestivalen verkligen känns hemma kommer mina vänner traskandes mot mig. 

Att vara på Emmabodafestivalen har verkligen kännts som en klyscha hela tiden. Allt vi gjort, hört och sett har varit så klassiskt och typiskt festivaligt. Träffade så otroligt mycket trevliga människor. Människor som kommer bli mer än bara 'smålänningen'. Vi har varit på så bra konserter. Fått upptäcka så mycket nytt. 

Jag ska nog sammanfatta alla minnen sen, nu ska jag sova. Sömn har varit en bristvara i Emmaboda. 

tisdag 23 juli 2013

we're going to Emmaboda.

Nog är det tungt att jobba alltid. Särskilt när de flesta andra är lediga. Men jag är glad ändå. Det är sommar och mellan de långa arbetspassen får jag träffa nya människor, trevliga vänner, äta glass och bada. Imorgon ska jag möta Ida och Sandra på Emmaboda. Jag ska bara jobba först. Göra glass. Imorgon är det för övrigt två år sedan vi såg The Ark i Västervik. En av de bästa konserterna jag varit på. Så rolig, så innehållsrik, så speciell. Dessutom den enda utan tårar det året.

Iallafall. Väskan är packad, jag har koll på biljetten. Kollat upp när tåget går. Det kommer bli superbra det här.

Borde gå och lägga mig. Ska ju jobba. Men jag sov fyra timmar på dagen. Fyra timmar. Det är länge det. Snacka om att dagen försvann. Jaja, jag ska bara göra klart några saker först.

lördag 13 juli 2013

Lovar stort men håller tunt

Det finns dagar som lovar stort redan från början. Som idag. Jag sov över hos en kompis, eftersom jag inte orkade ta mig hem igår. Nu har jag hamnat i folketspark, äter frukost och njuter av att Malmö är Malmö. Solen skiner, det är varmt och klockan är ändå inte ens tio. Folketspark har en ständig festivalkänsla. Liknar på något sätt parken peace and love låg i. Dessutom såg jag ett par med ryggsäckar gå förbi. Som om de skulle på festival. Eller så skulle de ut i världen. Jag kände iallafall mest att snart är det min tur. Min tur att åka på festival. Om en och en halv vecka. Det kommer bli så bra. Sandra och Ida. Vi kommer fixa emmabodas bästa camp. 


lördag 6 juli 2013

I'll be the angel on your shoulder

Pratade med Elise i över en och en halv timma förut. Hon åkte bil och jag petade naglarna. Med andra ord, tidsfördriv. Vi hann gå igenom många intressanta ämnen. Det är väl det som är roligt med våra samtal, de är väldigt intressanta. Vi kommer att prata om seriösa saker som jag oftast inte pratar om i telefon. Idag diskuterade vi Jan Björklunds tal och skolan bland annat.

Direkt när vi lagt på börjar Ida smsa. Från norr. Det är kul. För ett år sedan var vi på tågluff och visste inte alls att vi skulle bli sambos. Då träffades vi kanske ett par gånger om året. Luffen var första gången vi träffades längre än en vecka i sträck. Nu är det så otroligt jobbigt att vi varit ifrån varandra i en vecka. Och det är en kvar. Fina Ida.

Natten till igår när jag gick upp för att jobba skrev Sandra på facebook. Försökte peppa inför Emmaboda. Blev en diskussion angående tält och pepp inför all bra musik vi kommer få höra. Emmaboda kommer bli himla bra. Dels för att det är festival, men också för att vi ska åka dit med Sandra. 2011 fick jag och Ida köplats 4 och 5 i Norrköping. Vi visste vilka Sandra och Jennifer var då, men inte så mycket mer än att vi hälsade. Tyckte mest att de var coola. Nu ska vi åka på festival tillsammans med Sandra. Det kommer bli väldigt bra. Alltså riktigt superduperbra. Jag vet det.

För att sammanfatta. Sitter ensam i Malmö, ska iväg senare ikväll. Smsar med Ida, läser Elise blogg. Hon har skrivit om resan till Jokkmokk, tagit en bild på en skylt om blomman Linnéa. Vet inte vad tanken var med den bilden, men jag blev lite rörd ändå. Jag kan sitta här ensam i Malmö, men jag är inte ensam ändå. För jag har fått träffa några av de finaste människorna i världen. Även om vi inte är tillsammans just nu så finns de där, i högsta grad närvarande i mitt liv. Jag blir så mycket starkare med er.

Förresten sa Elise att ingen av oss pratade med varandra på två veckor efter sista konserten. Jag har inget minne av tiden efter konserten. Det kanske var så, inte så otroligt. Det var ju en del att smälta som sagt.

fredag 5 juli 2013

bananbyxor

Nu skriver jag mitt 100:ade inlägg. Fast alla har jag inte publicerat förstårs. Gubevasch.

Nu väntar jag på att en egentligen okänd person ska ringa mig. För ett samtal. Eller intervju. Kalla det vad ni vill. Hade jag inte varit så trött hade jag kostat på mig att bli nervös. Det blir jag inte nu, för jag är trött.

Innan jag gick och sov middag (sov middag utan att ha ätit, hehehe) fick jag två stycken sms. Den ena frågade mig om min kompis är Gud. Den andra sa att om någon frågar så är jag Gud. Kul att vara mellandel i samtal. Sen fortsatte de säkert samtalet i en annan sfär. Jag somnade istället. Sov till Sommar i p1. Det slutade halv tre, då stängde jag av radion och sov lite till. Sen sitter jag här. I köket med odiskad disk, flädersaft som rinner genom ett gammalt örngott (vilket jag egentligen borde ha kastat för länge sedan, tur att jag inte gjorde det) och en massa papper jag kladdat ner adresser och namn på hyresvärdar. Ska lägga en annons på blocket också. Vi ska ju flytta igen.

Jag var ju hemma en sväng förra helgen. Min syster hade då sytt mig ett par fluffbyxor. Fick innan beskrivningen att "man ser lite ut som en banan i dem". Klart jag ville ha ett par sådana byxor. I tisdags kom mina föräldrar och farmor och hälsade på. Då fick jag en 'lyxig aftonväska' (för att använda Emma Knyckares beskrivning på en vanlig tygkasse) i samma tyg. Kan visa bild på dem en annan gång. Det jag vill ha sagt är att det är snällt och jag är glad. Tack så mycket syster. Kan lika gärna skriva det här för du läser det ändå här. Tids nog.

söndag 30 juni 2013

Du hör inte hemma här

Det var marknad hemma i byn idag. Fullt med kända ansikten. De flesta har stannat kvar. Bygger sina liv runt det som finns där. Ofta har jag tittat skeptiskt på dem, hur kan de stanna när världen lockar så? Hur vet du att det är här du ska bo när du inte testat något annat? 

Funderar vidare på min egen rastlöshet. I höst ska jag flytta för fjärde gången i Malmö. Det är dags igen. Måste testa ett ställe till. Jag har kommit fram till att det är mycket avundsjuka. Avundsjuk på de som kan stanna, på de som inte slits mellan allt som finns att uppleva. Avundsjuk på att de aldrig behövt leta efter stället som kommer kallas för 'mitt alldeles egna hem'. Nog har jag en idé om hur målet kommer se ut, men vägen dit är lång, med många delmål på vägen. 

Samtidigt är jag oerhört stolt över hur mitt liv ser ut, det är mestadels uppochner och jag hinner sällan vila ut. Men jag har roligt och jag vet att jag kommer komma fram till slut. 

Man måste dö några gånger

Än en gång åker jag tåg. Bitter, eftersom jag fick betala 819 kronor för min biljett och ingen har ens kollat på min biljett. Gick bara förbi. Jävla bråvallabesökare som köpt alla tågbiljetter. Jävla jag som inte köpte biljetten tidigare. 

Lyssnade på Kristian gidlunds sommarprat nyss. Jag känner mig tyst och tom. Ledsen. 

torsdag 27 juni 2013

But I don't really care

Händelserik dag idag. Ringde en massa hyresvärdar imorse, sa upp lägenheten vi bor i nu. Köpte, hör och häpna, nya kläder. Bokade klipptid till imorgon. Shit. Mycket att tänka på. Gav mig ut och sprang när vi kommit hem från dagens strapatser. Det bästa jag kan göra sånna här dagar. Då kan klumparna i halsen inte växa, energin används till annat. Jag älskar det, när man rör sig framåt i jämn takt, musik i öronen, flåset är behagligt. Bara då kopplar min hjärna av. Jag använder mig av en app för att komma ut, den har lärt mig att jag klarar av att springa i 45 minuter utan problem. Den pushar mig att ta ut stegen, låta pulsen stiga, utan risk att dö på kuppen. 

Nackdelen med att springa innan läggdags är att man får sådan himla energi. Jag har faktiskt insett hur skönt det är att springa på morgonen. Man blir mycket piggare. 

På lördag åker Ida hem till sin värld. Jag sticker på blixtvisit till Linköping. Det kommer bli tomt utan Ida här, fast det är väl dags att vänja sig tror jag. Trots allt ska vi flytta isär. Men det kommer bli bra. Tror jag.

torsdag 13 juni 2013

Jag vet vem jag är, vad jag vill, vart jag ska!

Ligger och har precis vaknat. Har en bubblig, spänd förväntan i kroppen. Imorgon ska jag åka hem. Ida ska följa med. För vi ska fira systers examen. Nu är hon en riktig syster. Sätter man ihop orden, systersexamen, blir det ett annat ord. Men också rätt. 

På lördag ska vi ha vad systers sambo kallar för skrytfesten. Och nog skryter vi. Vi är ju så stolta. Just nu kollar jag på 'den perfekta presenten' till henne. Kan bli bra! 

söndag 9 juni 2013

Hjärtat slår skiten ur mig

Kom hem från en springrunda. Väldigt skönt. Jag har saknat det. Nu när den sista förkylningen har släppt kan jag kanske komma igång igen. Ska börja simma också. 

Ibland saknar jag Nyköping. Som när jag ska ut och springa. Nu har jag inte längre en skog att springa i. Inte heller några backar. Får nöja mig med att det är cykelväg iallafall. Och fint väder. 

I fredags jobbade jag sista dagen på maxi. Imorgon börjar jag på Ambrosia på riktigt. Det kommer bli bra. Jag har varit lite ledsen över att jag inte är ledig något mycket i sommar men jag tror att det löser sig. Jag kommer nog iallafall ta ledigt för att åka på Emmaboda. Min festivalabstinens börjar bli lite väl stor. 



Igår var jag och Ida i Lund på bananfest med Kalle. Trevlig tillställning. Och Ida såg lite ut som sångaren i Glasvegas. 

söndag 2 juni 2013

Hur du slinter med orden

Igår badade jag och Ida för första gången utomhus i år. Visserligen i pool, men det var utomhus. Väldigt skönt. Jag drabbades av lyckan utan förvarning. Våren kom så snabbt, jag har inte riktigt förstått att det redan är juni och tillräckligt varmt för att kunna bada utomhus än.

Livet i Malmö är bra. Fast jag längtar lite hem. Sommaren hemma är den vackraste. Men om två veckor ska jag hem. Fira syster som har blivit sjuksyster. Sofiasyster. Stolt. Nästa helg kommer alla mina syskon hit också. Jag ska visa dem staden, SommarMalmö.

Det stora som hänt är att jag sagt upp mig från Maxi. Jag har en vecka kvar. Vad jag ska göra sen? Jobba heltid som konditor och kallskänka. Pratade med en kollega idag. Hon sa att jag såg gladare ut för varje dag. Jo det är nog så. Jag är otroligt stolt över att jag skaffat mig heltidstjänst. Det var faktiskt enklare än jag trodde till och med och det kommer bli skönt att få lite ordning på livet, veta när jag jobbar och veta när jag är ledig.

tisdag 28 maj 2013

"Jag är fuktig! Jag har vart fuktig hela veckan!"

Läste precis att även Peace and Love fått ställa in i år. Sorgligt. Men väntat på något sätt. Det är svårt att hålla sig så stora som de varit för länge. Till slut har alla vart där och väljer andra festivaler. De trogna fansen är en alldeles för liten del av besökarna för att det ska gå runt. 

Jag besökte festivalen tre år. Tre oförglömliga veckor. Trivdes verkligen där, musiken, besökarna, arrangörerna, platsen. 

Det är som det är, det är svårt att driva festival. Jag både hoppas och tror att peace and love klarar att starta upp på nytt nästa år. På ett annat sätt kanske. Lite mindre men ändå där. 

Hoppas vi ses snart igen! 

tisdag 21 maj 2013

Wow.

Sitter och tittar på Stikos livestream från Gäsene Tingshus och spelar harpan. Riktigt trevligt. Det är riktigt grönt utanför fönstret och jag är ensam för en stund. Jag trivs. Kollar upp lite info för imorgon. Faktiskt så är det första gången på ca två veckor jag har igång datorn. Senast en snabbis för att kolla upp recept på majsbröd såg jag.

För att svara på Elise kommentar på förra inlägget. Ja, jag är bagare. Min stora passion. Passionen som får mig att tillbringa de flesta dagar på jobbet. Funderar över när jag kommer ha tid att göra något annat. Fast egentligen gör det inte så mycket, jag gillar det jag gör.

Har idag tänkt på att jag skulle köpa biljett till Siesta när lönen kommer. Sett till att vara ledig då. Så kommer beskedet att Siesta är inställt. Så himla tråkigt. Kanske åker vi på en annan festival istället. Åtminstone får jag lediga dagar tillsammans med Ida. Det är bra nog. Ska jag se det positivt så sparar jag en jäkla massa pengar också.

tisdag 7 maj 2013

I oceaner av skit tar vi oss uppåt.

Man kan inte baka bröd på ilska. Det är alldeles för känsligt. Bröd behöver eftertanke och omvårdnad. Ett mjukt handlag och magkänslan ger det perfekta brödet. Ingen ilska i världen har någonsin gett bra bröd. Jobbigt men sant så har pågenreklamen rätt. "Vi bakar med kärlek". Får väl använda det gamla uttrycket "ingen rök utan eld" där. 

Jag var arg imorse. Mycket undantryckt ilska. Har burit på den ett par dagar. Har inte haft någon perfekt bakning på länge nu. Har legat på gränsen. Idag blev det för mycket och jag brände en hel ugn med bröd. Inte kul. Ansåg mig besegrad och gav över till min kollega. Tack för att du kan rädda upp sånna situationer. 

Vissa gånger är det bästa man kan göra att ge upp, faktiskt. Sällan har man vunnit kärlek genom ilska. Istället åker jag hem till lugnet i skogen hos mamma och pappa. Ska göra något åt ilskan för att kunna behandla mitt bröd med den värdighet det faktiskt kräver. 

måndag 22 april 2013

Låt mig bli lite likadan som du är.

Lyssnar på Magnus Ekelund och Stålet. Saknar min telefon, behovet av att ringa människor jag är van att prata med nästan dagligen är stort.

Dagen har bestått av att köpa en bokhylla till Ida, laga seriös mat, gå i ångesttankar, varma tankar till alla som förgyllt min helg och framförallt sluppit vara ensam. Haft Hanna-Sarah hos mig hela dagen. Bara det där att sitta tysta bredvid varandra, i egna tankar. Jätteskönt. Eller få laga mat till någon. Som äter den utan protester. Jag saknar det sånna här dagar annars. När saknaden efter helgen blir så stor och ångesten kommer krypande. Dagar som den här när Ida jobbar och jag är ledig.

Har ju som sagt inte min telefon längre, för var minut som går upptäcker jag vilket behov jag har skapat. Och så mycket enklare vissa saker varit med den. Blir ganska bitter, tänker att jag ska inte ha någon smartphone längre. Det kommer jag nog ha igen, tids nog. Har använt mig av datorn istället idag. Haft lite kontakt med de som var här, glidit på hur bra helgen faktiskt var.

Den startade högt. Spurtade från jobbet till centralen för att hämta Sara, Bianca och Joanna. Hem och lämna packning. Krama på Elise och Sandra. Åka iväg till systemet, hem igen och äta tacos. Satt vid långbord, åtta pers, pratades och skrattades om vart annat, stämningen var på topp och det kunde bara bli bättre. Drog med mig S, B och J till stan. Konsert med Darin. Bra, särskilt med tanke på att det inte är min typ av musik. Men jag var där med väldigt trevligt sällskap så det var bra ändå. När konserten var slut mötte vi upp de andra på debaser. Konsert med Kristian Antilla. Snackade med han som stod i merchen, Ida prutade hej vilt, han raggade extremt på mig. Konserten började och Kristian var typiskt Kristian. Allmänt konstig och väldigt fin. Sångaren i The Animal Five kom upp och gästade på en låt. Fick höra hårt godis. När konserten var slut gav sångaren i The Animal Five sin mick till mig. Jaha? Vad ska jag med den till? Försökte få Elise att säga något i den. Det ville hon inte. Gick till merchen igen. Ida prutade igen. Elise och Sandra pratade med Kristian. Jag fick veta att man borde satsa på de snälla killarna istället för rockstjärnorna. Jag höll med honom. Åkte tillslut hem med halva gänget för att sova efter att ha fått i oss nattmat. Resten fortsatte kvällen på Moriskan och hade en bra kväll de med.

Lördag morgon började med en promenad med min vackraste vän, Bianca. Som jag saknar den människan så ofta. Åt en halvhjärtad frukost, lämnade in bilen och handlade mat till kvällen med Ida, Elise och Sandra. Åkte hem och umgicks ett tag. Vi tog tag i våra liv och gick till Emporia. Åt glass och kollade på Öresundsbron. Tog trötta bussen hem och började förbereda kvällen. Elsa och Herman kom och hälsade på en stund. Väldigt kul.

Vi tände tillslut grillen och åt gott. Mycket trevligt. När det blev för kallt gick vi in. Minns ett singstar och mycket skratt. Satt plötsligt på en buss in till stan med arbetskamrater. Hade kul där också.

Söndagen började segt. Åkte in för att lämna Sara, Bianca och Joanna vid tåget. Hade en flummig diskussion med Elise och Sandra om huruvida vi skulle äta falafel eller inte. Halva tankar. Vi kom inte fram till något. Istället åkte vi till Folketspark och satt på en filt mitt i en turkisk kulturfestival. Pratade om rotlöshet och allt annat. Köpte ändå falafel. För hopskrapade pengar. Satte oss i parken igen. Pratade tills det blev kallt. Åkte hem pratandes. Packade ihop deras saker pratandes. Åkte till centralen för att hitta Ida och Hanna-Sarah. Satt på en trappa och tänkte halva tankar. Inte så mycket vettigt sagt. Var mest ledsna över att helgen var slut.

Somnade på bussen hem, gick trötta hem, låg trötta i Idas rum och somnade sedan i ett moln av värme från alla underbara vänner. Tänkte på hur lyckligt lottad jag är, vilka fina vänner jag har.

söndag 14 april 2013

I'm so glad I've met you.

Än en gång är jag på väg genom Sveriges land.

Trivs. Jag gillar att se naturen rusa förbi. Helgen har jag spenderat hemma. God mat och tårta. Få krama släkten.

Som nästan alltid när jag är hemma kommer jag fram till en massa saker. Som att jag kommer flytta tillbaka ut på landet igen. Sen. Jag kommer inte kunna leva resten av livet med bara doften av bageri som enda positiva lukt. Jag behöver lukten av häst, eller ensilage. Timmer. Barrskog. Regnvåt natur. Och jag kommer skaffa djur. Trivs så bra med systers hund. Längtar efter hästar.

Tog med mig Ida hem. Saknade att umgås med henne. Har träffat henne typ en halvtimme per dag alldeles för länge. Vi hade en trevlig tågresa. Pratade om sånt som bara vi pratar om. Skratta tillsammans. Uppleva. Man upplever inte världen lika mycket om man inte upplever den med Ida. "Har man inte upplevt Ida, då har man heller inte levt." Skönt att ha henne med.

Nästa helg kommer vänner ner. Olika, många. Känns lite rörigt. Men det kommer bli bra, känner det i magen.



måndag 8 april 2013

Tillslut visar jag mitt hem.

Sju arbetsdagar på rad, fyra kvar. En intensiv helg, arbete blandat med underhållning. I lördags en oerhört trevlig kväll med arbetskompisar och sushi. Igår musiktävling i Lund. Det enda negativa är tröttheten. Sov en och en halv timme när jag kom hem idag. Förkylningen jag kände förut idag känns inte riktigt lika närvarande.

Nu är jag inne på den sista intensiva jobbveckan. Sen kommer det lugna sig lite. Ledig tre dagar. Dessutom ledig tre helger i rad. Tre välfyllda helger. Kul ändå, så trivs jag. Den här helgen ska jag hem. Tar med Ida. Helgen efter kommer vänner hit. Hemmet kommer bli fullt. FinElise kommer hit. Sista helgen åker vi upp till Stockholm, umgås med FinElise, syster och förhoppningsvis också Mikaela. Bra.

Jag sa ju att jag skulle lägga upp bilder på hur fint det blivit här. Det ska jag göra nu. 

Så blev allting centrerat också. Spännande.









onsdag 3 april 2013

Nån blir sur över livet och kärleken

Till slut har de börjat sanera vår lägenhet efter vattenläckan. I fyra veckor ska vi leva med miss Fläkt. Kommer bli ett tårdrypande avsked när vi måste skiljas från henne.
Under påskhelgen har vi haft Idas föräldrar på besök. Väldigt trevligt. Särskilt med tanke på allt de hjälpte oss med. Det börjar verkligen likna ett hem nu, ni ska få se. När jag lagt in bilderna på datorn.
Vårt hem hade blivit riktigt fint. Så kommer de och river halva köket. Och halva väggen i badrummet. Men det är för den goda sakens skull. Om ett halvår kan det nog vara fint på riktigt.

Våren börjar komma, jag lyssnar på hästpojken och livet är mestadels bra nu.

söndag 24 mars 2013

Inget är magiskt och det är så tragiskt.

Jag har varit glad för den blå himlen som visat sig idag, tänkte ta en promenad när jag ska till jobbet. Nu är det molnigt och geggigt. Ska nog gå ändå.

Igår såg jag Hästpojken. Äntligen. Jag har missat så många av deras konserter och varit bitter. Nu blev det av. Eller det är så jag vill minnas det iallafall. Innan konserten åt jag sushi hos en arbetskamrat. Väldigt trevligt, känner mig stolt att jag vågar börjar umgås med folk jag gillar.

Kvällen igår, när jag och Ida skulle beskriva den för Elise, handlade mest om spännande möten. Han som pratade om att randiga byxor var provocerande och SKA NI ÄTA IGEN!? Efter en promenad på ca 20 meter. Det söta BD fanet på konserten. Vi ville bara krama honom. Och flickan han pratade med. Han som jobbade med tv, verkade ha världens tråkigaste jobb. Mest skryt, kul att skratta åt. De som skulle till Köpenhamn men hamnade på KB, nyklippt med för mycket vax. Korta möten med människor vi inte kommer träffa igen. Många skratt tillsammans med okända. Lite tragiskt ibland, men fina minnen att titta tillbaka på ändå. Önskar ibland att jag var bättre på att skapa kontakter.

Vi åkte hem ganska tidigt och åt kexchoklad, jag var trött efter att ha varit vaken i över 20 timmar. Skönt att sova. Väckte Ida med scones imorse.

tisdag 19 mars 2013

Vi var bara skuggor

Jag är tillbaka i min soffa igen. Blänger ut mot kylan. Blundar för det blöta köket. Det är skönt att vara hemma igen. Hade en trevlig helg, träffade många av de vänner jag inte längre träffar regelbundet. Träffade min familj som jag träffar allt för sällan nu. Vet inte riktigt om det finns mer att berätta om helgen. Eller jo, jag träffade en gammal lärare, från gymnasiet. Det var roligt, få höra hur det var med honom och med skolan. Få berätta att deras jobb har lyckats, jag har tagit mig någonstans.

Nu lyssnar jag på ny musik. Sånt som är rykande färskt. Skuggor av Magnus Ekelund och stålet. Det kommer aldrig att va över med Håkan Hellström. Och det nysläppta albumet En magisk tanke med Hästpojken. Väldigt spännande. Ska se dem på lördag också. Hästpojken alltså.

tisdag 5 mars 2013

It takes a fool

Det är inte vilken dag som helst idag. Idag är det sju år sedan mitt liv tog in på en annan bana. Sju år sedan jag på riktigt upptäckte musiken och fann de som skulle förändra mitt liv så enormt. Min första konsert. Första gången jag såg Ark. Första gången jag förstod hur musik skulle kännas, att den inte bara lät bra.

Så mycket viktigt har hänt. Mitt liv har ändå varit väldigt händelserikt de här åren. Så många minnen, så många skratt. Så många tårar.

För ett och ett halvt år sedan lämnade de över den svettiga stafettpinnen till oss. Lät oss fortsätta kampen om rätten att vara en idiot. Kämpa för så mycket viktigt.

I sju år har jag varit en stolt idiot. Det är jag fortfarande. Det kommer jag alltid vara. Tack, tack för det liv ni gav mig.

måndag 4 mars 2013

"Vad var det som hände den där kvällen som gjorde mig så förfärligt glad?"

Syster påminde mig i helgen om en låt jag aldrig riktigt har lyssnat på. Idag har jag lyssnat på den om och om igen. Känner igen mig. Handlar om en väg jag känner igen, en väg jag har trampat själv. Kan se husen framför mig, hur det ser ut, hur det luktar, hur det känns. 


Nån annan med Lars Winnerbäck. Den handlar om en promenad genom min hemstad. Som så ofta när jag lyssnar på den mannen längtar jag hem. Längtar efter en stad jag egentligen inte haft någon större relation till. Verkligen inte samma relation som han har, men han beskriver så nostalgiskt att man längtar tillbaka. Till det där man inte upplevt, till det man faktiskt upplevde.

Som på konserten i somras, när det i bakgrunden visades en film på en väg där både jag och syster övningskörde.

Annars är det måndag och jag har haft kli i kroppen. Sådär att jag vill göra så mycket, orkar inte vänta. Samtidigt klarar jag inte av någonting. Det tog ca tre timmar för mig att klara av kanske 20 minuters arbete på datorn. Stirrar mest, spelar harpan.

söndag 3 mars 2013

Det blir inte bättre, det blir inte bättre än såhär.

För tillfället har jag känslan av att ingenting gör någonting. Solen värmer redan, jag har starbuckschoklad, var på konsert med bra vänner och syster igår. När jag kommer hem från att ha lämnat av Lisa ska jag göra scones till alla som fortfarande sover i mitt hem.
Att bussen inte går förrän ett tag gör inget för det är varmt. Att Elise ser på Vasaloppet gör inget för jag har min musik. Att jag är bakis gör inget för jag såg vånna inget igår.

Malmö blir bara finare och finare nu när de grå molnen flyttar på sig och släpper fram färgerna. För en vecka sedan hittade jag snödropparna. En föraning om hur sommaren kommer bli.





tisdag 26 februari 2013

onsdag 20 februari 2013

Hey, let's go back to grey.

Idag är en bra dag. Hemmet är städat, tvätten tvättad, anteckningar lite halvt renskrivna. Bilen är lagad. Om ca två timmar är den på väg ner mot mig. Tillsammans med nästan hela min familj. Jag har gjort i ordning smörgåstårta till ikväll och snott ihop delar till födelsedagstårta. För mamma fyller år imorgon. Ida på söndag. Klart att de ska ha tårta.

Mer händer inte i mitt liv.

torsdag 7 februari 2013

Jakten.

Ni vet ingenting om reverb, ni vet ingenting om reverb, ni vet ingenting om reverb. Ni vet ingenting om hur det kan blixtra. I skogen. Men du, jag är fortfarande här.

Igår såg jag på uppdrag granskning. Jag tyckte det var intressant. En viktig diskussion. Varför kvinnor som höjer sin röst blir så hatade och sexuellt trakasserade. Alla de pratade med som skrivit kränkande och hotande meddelanden sa att de aldrig skulle sagt så i verkliga livet. Nähä. Men gör det inte på internet heller då.

Jag är en av de där människorna som bäst uttrycker mig i skrift. Aldrig har talet varit en gåva jag haft. Bäst blir det när jag i lugn och ro själv får formulera mig. Det gör mig inte ond att jag hellre skriver än säger det jag vill. Det handlar om att använda sig av både tal och skrift på ett bra sätt. Äh, skitsamma. Du som läser förstår ju.

Debatten handlar ju om de här människorna som handlar innan de tänker. De ser en diskussion och de dyker rätt ner i den. Att de inte förstår innebörden av diskussionen bryr de sig inte om, bara de får hoppa på någon och trycka ner någon så långt det bara går. Bara för att de inte har någon annan mening med sina liv. Jag har sett det många gånger. Nog händer det i verkligheten också, men det är svårare att såra någon som du ser ansiktet på. Svårare att såra någon du så väl ser känslorna hos.

Sen undrar jag varför alla barn ska pushas till att prata, ta för sig och vara ledare i skolan. Varför ska alla puttas in i den normen att det är den som hörs och syns mest som överlever längst.

tisdag 5 februari 2013

Hur länge ska jag spotta i motvind?

Ibland lever jag i en värld där jag tror att vi är lika mycket värda. Gammal som ung, mörk som ljus. Man som kvinna. Men allt som oftast slås den illusionen i bitar. I ett avsnitt av en Podcast pratar de om konstiga intervju frågor. Berättar om trummisen i Glasvegas, en kvinna, som fått frågan om hur det fungerar att spela trummor när man är tjej? Som om kvinnor inte borde få spela trummor. Eller när jag, av en kollega, får höra att jag inte skulle klara av att vara bagare för att jag är kvinna. Bullshit.

Eller som när jag kikar på en av mina favoritbloggar, och hittar det här klippet.

Att dra alla män över en kant i det här är inte rätt, långt ifrån alla män gör sånt här. Men det finns de som gör det. På riktigt avskyr kvinnor som har åsikter och står upp för sin, och andras, sak. Sen att de i de flesta fall bara försöker skrämmas, de skulle aldrig i världen våga göra något sådant. Men det är tillräckligt att de ens skriver de här avskyvärda sakerna. Kvinnohatet är så stort. Vi är långt ifrån en jämställd värld. Och nej, det är inte bara för oss kvinnor att ta för oss. Det tror jag nog att fler än jag gör. Det är synen, att kvinnor är mindre värda som måste ändras. Många gottar sig i att vi är mer jämställda än i många andra delar av världen, men tyvärr är vi ganska långt ifrån i många andra avseenden. 

måndag 4 februari 2013

Everything you touch, oh it dies

Jag har gjort en spellista. Som jag blivit smått beroende av. Den spelas om och om och om igen. Jag kallade den nytt. För att jag inte har så bra fantasi jämt. Det stämmer inte riktigt. Allt det nya är inte med, lite gammalt har smugit med bara för att kunna fortsätta lyssna på samma lista. Ni kan testa den. Här är den. Allt är inte heller det bästa, men jag var tvungen att testa.

Sen har jag funderat. Den första låten heter Let Her Go, med The Passenger. En person som vi såg i Berlin på luffen, på Alexanderplatz. Jag och Ida föll för honom, tvingade de andra att lyssna med oss. Nu spelas han varje gång man lyssnar på radion. Iallafall. Johnossis nya singel, Gone Forever. De låter så himla lika. I början. Precis samma, fast Johnossi är lite ösigare. Såklart. Testa. I spellistan. Eller här.




söndag 3 februari 2013

Vill ha ett eget mod, men du förlorar allt

I nästan fyra månader har jag och Ida bott i Malmö. I Nyköping sa min chef att jag hade sex månader på mig att förstå att jag skulle flytta tillbaka. Jag lever ett liv i Malmö som om jag aldrig gjort annat. Men jag saknar mitt gamla jobb.

För några veckor sedan sade jag upp mig från ett av mina jobb. För hetsigt att ha två. Visserligen hetsigt att jaga extra timmar på ett jobb också. Bestämde iallafall med en kollega från där jag sade upp mig att vi skulle ta en öl. Det slutade med en helkväll och vi var inte i säng förrän fyra på natten. Tiden flög iväg och vi hade så roligt. Mer och mer blir Malmö min och Idas stad. Igår gick vi runt i en dimma under förmiddagen. Tog oss ner till stan för att äta pizza. Ingen hade öppnat än så vi åt bakad potatis på ett café istället. Inte illa det heller. Skrattade oss igenom gårdagens minnen. Som grädde på moset såg vi också Alina i fredags. Sjukt bra konsert.

Nu är jag ensam hemma, har mycket att plocka med. Kan säkert fylla dagen. Tänkte springa också. Har börjat njuta av att göra det. Springa alltså. Sen ska jag äta palt. Som Idas mamma gjort och skickat ner med släktingar som skulle neråt.

söndag 27 januari 2013

Vem har rätt att bryta min arm?

Sitter och har miljontals flikar uppe. Försöker förstå hur jag ska söka bidrag till vårt projekt i PeaceWorks. Inte det lättaste. Fortsätter på det imorgon. Började fundera över resan till Australien. Mer eller mindre har jag bestämt att jag ska åka med farfar. Vet inte hur länge jag ska stanna, om jag ska jobba eller inte. Men tankarna börjar forma sig lite. Kanske borde skriva upp dem. Fortsatte med att fundera över att mor och far fyller år och att prylar är tråkiga. Samtidigt planerar jag för att några kompisar ska komma ner i vår.

Igår hittade vi äntligen vårt matbord. Ett runt bord med stoppade stolar. Iläggsskiva också. Det är fint. Köpte även en broderad duk att ha på. Och en fin tantkofta att mysa i. Vi fick också äntligen upp vår fina lampa, med orange kupa, i köket.Lite tavlor hittade plats på väggarna också. Det fixas och trixas. Tror att vi varit tvungna att anstränga oss lite mer för att få det här till ett hem och det kan nog vara bra. Det blir bra.

torsdag 24 januari 2013

"Vi hörs, antagligen imorgon"

Citat från många av mina och Elise alla telefonsamtal. Den meningen är en stor trygghet i min vardag. Och visst hörs vi av varje dag. Inte alltid att vi hinner ringa. Vi har ju egna liv också. Men vi hörs iallafall. Och det är bra. Många relationer tenderar ofta att dö ut på grund av avstånd. Vår relation har väl snarare växt med avstånd. Ungefär 85 mil skiljer oss ifrån varandra. Nej, ärligt talat, jag har inte kollat upp det,jag snubblade över den informationen tidigare idag.

Jag är sjuk idag, har mest sovit. Men jag ska iallafall ta mig till mötet med peace works. Det var trots allt över en månad sen vi sist sågs och jag är otroligt peppad inför mötet.

måndag 21 januari 2013

Skulle till Prag men hamnade i Polen

Idag har jag fått en porttelefon. Coolt. Trodde inte att sånt användes längre. Men tydligen.

Det snöar och är typiskt Malmöväder utanför fönstret. Inte speciellt kallt men blåser som bara den. Ska springa idag, mest vill jag ligga under filten i soffan. Istället för att plocka runt på grejer i mitt och Idas hem letar jag resor. Vi ska åka på en "weekend" som det så häftigt heter. Antagligen till Warzawa, fast kanske Gdansk (för att det är kul att säga) eller till Budapest. Jag vet inte, vi får se. På grund av vädret utanför fönstret försökte jag söka på resor till Turkiet istället. Fast jag egentligen inte tycker att solsemestrar är speciellt underhållande. Men det malmöitiska vädret kan få en till vad som helst.

söndag 20 januari 2013

Du är din egen paparazzi.

Ligger på mattan på mitt vardagsrumsgolv. Startat datorn för första gången på över två veckor. Sett till att skaffa bredband till oss.

Igår var en bra dag, jag och Ida letade efter matbord. Mötte upp Kalle och såg Hitta Nemo i 3D. Bra skit. Fikade på Ambrosia, som jag jobbat på i ca 4 månader men aldrig besökt tidigare. Pinsamt. Jo, jag köpte äntligen ett par dr Martens. Fodrade, röda. 700 kronor. Perfekt. Bättre kan det inte bli. Försöker gå in dem, har fått skoskav.

Kvällen igår var en hemmavidtvnkväll. Med vin och champagne. Det var p3 guldgalan. Klart att man måste titta på den. Vi gjorde en fett bra uppdelning av arbetsuppgifter när vi kom hem. Jag bakade tårta medan Kalle skurade vårt badrum och Ida skurade bakom spisen. (de har satt in en ny spis, men inte rengjort bakom den. Smart drag.) Det blev rent, och gott.

Annars har våra liv lugnat ner sig ganska mycket. Jobbar, skurar och plockar. Dagarna försvinner. Nästa vecka drar vi igång med PeaceWorks igen. Det ska bli skönt att träffas igen. Ska på ett annat möte på onsdag också. Spännande.

Nu ska jag åka iväg till Ikea. Kul bakissyssla. Köpa verktyg som idioterna snodde.

måndag 14 januari 2013

När vardagsljuden blivit skrämmande

Putsar skåpsknoppar i den nya lägenheten. Lyssnar på musik, men inte för högt. Mest är jag rädd för grannarnas vardagsljud. Det som en gång varit mysigt hemtrevligt är nu mest skrämmande. Rycker till vid minsta lilla ljud. Springer till dörren och tittar när det låter för mycket. Fan. Att det har sån påverkan på mig.

Jag sa till Ida igår, att det positiva med det kaos året börjat med är att det kan nog bara bli bättre. Jag hoppas på det.

lördag 12 januari 2013

"Du missar 100 % av alla skott du inte skjuter"

För en vecka sedan åkte vi till en vän för att umgås. Nu har vi, ofrivilligt, bott här en vecka. När jag varit borta hemifrån ett tag brukar jag känna, att, vad skönt att komma hem igen. Nu stoppas jag mitt i tanken, avbryts av en klump i magen. Just det. Jag har inget hem. Eller jo. Våra namn står på en dörr. Imorgon ska vi flytta in våra saker i rummen innanför dörren. Men vi måste bygga oss ett hem. Jag är splittrad till det. Vi kan inte bo på stället vi flyttade till för lite mer än en vecka sedan. Det här nya stället har vi inte valt självs, det är ett nödvändigt ont. Även om det är en fin lägenhet. Men jag tvivlar på att den kommer bli ett hem på länge.

torsdag 3 januari 2013

Det måste kännas i mitt hjärta på riktigt

Ligger i min tomma säng och lyssnar på Bräkne-Hoby. Tom som i att täcke, kuddar, bäddmadrass är borta. Det mesta i vårt hem är borta. I en lägenhet tio minuter bort. Spännande.

Jag är rätt trött. Igår var det inventering. Räkna varor i kalla kylar. Räknade mina fingrar som kalla korvar ett par gånger. Lätt att ta fel. Korv eller finger liksom.

Snart ska jag fortsätta fixa. Har samtal att ringa också. Ska göra det. Ska städa bort allt glas från badrummet också. Vi råkade ha sönder en glashylla där igårkväll. Vi stängde dörren och kröp i säng. Tittade på Markus Krunegård istället.

Bräkne-Hoby är vad som kommer starta mitt år. Jag går ut starkt. Det blir svårt att slå. Det var ett tag sen jag fick fjärliar i magen av musik nu. Men det är bra. Det är lekfullt, roligt och träffar rätt i hjärtat. Pinsamt att jag var så orolig för det här projektet först. Vågade inte riktigt, tyckte att Billie the Vision var bra nog. Det var det inte, eller bra på annat sätt.