Iallafall. Precis när jag ställde mig för att titta på Mikael Wiehe pratar han om hjältar och spelar sen en sång till modet. Det var precis den sången jag behövde höra. Trycket över bröstet släppte faktiskt.
Så nu sitter jag inne på biografen spegeln i Malmö. Jag har aldrig gått in här förut faktiskt. Jag blev alldeles tagen av att komma in här. Ni borde också gå hit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar