söndag 30 juni 2013

Du hör inte hemma här

Det var marknad hemma i byn idag. Fullt med kända ansikten. De flesta har stannat kvar. Bygger sina liv runt det som finns där. Ofta har jag tittat skeptiskt på dem, hur kan de stanna när världen lockar så? Hur vet du att det är här du ska bo när du inte testat något annat? 

Funderar vidare på min egen rastlöshet. I höst ska jag flytta för fjärde gången i Malmö. Det är dags igen. Måste testa ett ställe till. Jag har kommit fram till att det är mycket avundsjuka. Avundsjuk på de som kan stanna, på de som inte slits mellan allt som finns att uppleva. Avundsjuk på att de aldrig behövt leta efter stället som kommer kallas för 'mitt alldeles egna hem'. Nog har jag en idé om hur målet kommer se ut, men vägen dit är lång, med många delmål på vägen. 

Samtidigt är jag oerhört stolt över hur mitt liv ser ut, det är mestadels uppochner och jag hinner sällan vila ut. Men jag har roligt och jag vet att jag kommer komma fram till slut. 

Man måste dö några gånger

Än en gång åker jag tåg. Bitter, eftersom jag fick betala 819 kronor för min biljett och ingen har ens kollat på min biljett. Gick bara förbi. Jävla bråvallabesökare som köpt alla tågbiljetter. Jävla jag som inte köpte biljetten tidigare. 

Lyssnade på Kristian gidlunds sommarprat nyss. Jag känner mig tyst och tom. Ledsen. 

torsdag 27 juni 2013

But I don't really care

Händelserik dag idag. Ringde en massa hyresvärdar imorse, sa upp lägenheten vi bor i nu. Köpte, hör och häpna, nya kläder. Bokade klipptid till imorgon. Shit. Mycket att tänka på. Gav mig ut och sprang när vi kommit hem från dagens strapatser. Det bästa jag kan göra sånna här dagar. Då kan klumparna i halsen inte växa, energin används till annat. Jag älskar det, när man rör sig framåt i jämn takt, musik i öronen, flåset är behagligt. Bara då kopplar min hjärna av. Jag använder mig av en app för att komma ut, den har lärt mig att jag klarar av att springa i 45 minuter utan problem. Den pushar mig att ta ut stegen, låta pulsen stiga, utan risk att dö på kuppen. 

Nackdelen med att springa innan läggdags är att man får sådan himla energi. Jag har faktiskt insett hur skönt det är att springa på morgonen. Man blir mycket piggare. 

På lördag åker Ida hem till sin värld. Jag sticker på blixtvisit till Linköping. Det kommer bli tomt utan Ida här, fast det är väl dags att vänja sig tror jag. Trots allt ska vi flytta isär. Men det kommer bli bra. Tror jag.

torsdag 13 juni 2013

Jag vet vem jag är, vad jag vill, vart jag ska!

Ligger och har precis vaknat. Har en bubblig, spänd förväntan i kroppen. Imorgon ska jag åka hem. Ida ska följa med. För vi ska fira systers examen. Nu är hon en riktig syster. Sätter man ihop orden, systersexamen, blir det ett annat ord. Men också rätt. 

På lördag ska vi ha vad systers sambo kallar för skrytfesten. Och nog skryter vi. Vi är ju så stolta. Just nu kollar jag på 'den perfekta presenten' till henne. Kan bli bra! 

söndag 9 juni 2013

Hjärtat slår skiten ur mig

Kom hem från en springrunda. Väldigt skönt. Jag har saknat det. Nu när den sista förkylningen har släppt kan jag kanske komma igång igen. Ska börja simma också. 

Ibland saknar jag Nyköping. Som när jag ska ut och springa. Nu har jag inte längre en skog att springa i. Inte heller några backar. Får nöja mig med att det är cykelväg iallafall. Och fint väder. 

I fredags jobbade jag sista dagen på maxi. Imorgon börjar jag på Ambrosia på riktigt. Det kommer bli bra. Jag har varit lite ledsen över att jag inte är ledig något mycket i sommar men jag tror att det löser sig. Jag kommer nog iallafall ta ledigt för att åka på Emmaboda. Min festivalabstinens börjar bli lite väl stor. 



Igår var jag och Ida i Lund på bananfest med Kalle. Trevlig tillställning. Och Ida såg lite ut som sångaren i Glasvegas. 

söndag 2 juni 2013

Hur du slinter med orden

Igår badade jag och Ida för första gången utomhus i år. Visserligen i pool, men det var utomhus. Väldigt skönt. Jag drabbades av lyckan utan förvarning. Våren kom så snabbt, jag har inte riktigt förstått att det redan är juni och tillräckligt varmt för att kunna bada utomhus än.

Livet i Malmö är bra. Fast jag längtar lite hem. Sommaren hemma är den vackraste. Men om två veckor ska jag hem. Fira syster som har blivit sjuksyster. Sofiasyster. Stolt. Nästa helg kommer alla mina syskon hit också. Jag ska visa dem staden, SommarMalmö.

Det stora som hänt är att jag sagt upp mig från Maxi. Jag har en vecka kvar. Vad jag ska göra sen? Jobba heltid som konditor och kallskänka. Pratade med en kollega idag. Hon sa att jag såg gladare ut för varje dag. Jo det är nog så. Jag är otroligt stolt över att jag skaffat mig heltidstjänst. Det var faktiskt enklare än jag trodde till och med och det kommer bli skönt att få lite ordning på livet, veta när jag jobbar och veta när jag är ledig.