söndag 24 mars 2013

Inget är magiskt och det är så tragiskt.

Jag har varit glad för den blå himlen som visat sig idag, tänkte ta en promenad när jag ska till jobbet. Nu är det molnigt och geggigt. Ska nog gå ändå.

Igår såg jag Hästpojken. Äntligen. Jag har missat så många av deras konserter och varit bitter. Nu blev det av. Eller det är så jag vill minnas det iallafall. Innan konserten åt jag sushi hos en arbetskamrat. Väldigt trevligt, känner mig stolt att jag vågar börjar umgås med folk jag gillar.

Kvällen igår, när jag och Ida skulle beskriva den för Elise, handlade mest om spännande möten. Han som pratade om att randiga byxor var provocerande och SKA NI ÄTA IGEN!? Efter en promenad på ca 20 meter. Det söta BD fanet på konserten. Vi ville bara krama honom. Och flickan han pratade med. Han som jobbade med tv, verkade ha världens tråkigaste jobb. Mest skryt, kul att skratta åt. De som skulle till Köpenhamn men hamnade på KB, nyklippt med för mycket vax. Korta möten med människor vi inte kommer träffa igen. Många skratt tillsammans med okända. Lite tragiskt ibland, men fina minnen att titta tillbaka på ändå. Önskar ibland att jag var bättre på att skapa kontakter.

Vi åkte hem ganska tidigt och åt kexchoklad, jag var trött efter att ha varit vaken i över 20 timmar. Skönt att sova. Väckte Ida med scones imorse.

tisdag 19 mars 2013

Vi var bara skuggor

Jag är tillbaka i min soffa igen. Blänger ut mot kylan. Blundar för det blöta köket. Det är skönt att vara hemma igen. Hade en trevlig helg, träffade många av de vänner jag inte längre träffar regelbundet. Träffade min familj som jag träffar allt för sällan nu. Vet inte riktigt om det finns mer att berätta om helgen. Eller jo, jag träffade en gammal lärare, från gymnasiet. Det var roligt, få höra hur det var med honom och med skolan. Få berätta att deras jobb har lyckats, jag har tagit mig någonstans.

Nu lyssnar jag på ny musik. Sånt som är rykande färskt. Skuggor av Magnus Ekelund och stålet. Det kommer aldrig att va över med Håkan Hellström. Och det nysläppta albumet En magisk tanke med Hästpojken. Väldigt spännande. Ska se dem på lördag också. Hästpojken alltså.

tisdag 5 mars 2013

It takes a fool

Det är inte vilken dag som helst idag. Idag är det sju år sedan mitt liv tog in på en annan bana. Sju år sedan jag på riktigt upptäckte musiken och fann de som skulle förändra mitt liv så enormt. Min första konsert. Första gången jag såg Ark. Första gången jag förstod hur musik skulle kännas, att den inte bara lät bra.

Så mycket viktigt har hänt. Mitt liv har ändå varit väldigt händelserikt de här åren. Så många minnen, så många skratt. Så många tårar.

För ett och ett halvt år sedan lämnade de över den svettiga stafettpinnen till oss. Lät oss fortsätta kampen om rätten att vara en idiot. Kämpa för så mycket viktigt.

I sju år har jag varit en stolt idiot. Det är jag fortfarande. Det kommer jag alltid vara. Tack, tack för det liv ni gav mig.

måndag 4 mars 2013

"Vad var det som hände den där kvällen som gjorde mig så förfärligt glad?"

Syster påminde mig i helgen om en låt jag aldrig riktigt har lyssnat på. Idag har jag lyssnat på den om och om igen. Känner igen mig. Handlar om en väg jag känner igen, en väg jag har trampat själv. Kan se husen framför mig, hur det ser ut, hur det luktar, hur det känns. 


Nån annan med Lars Winnerbäck. Den handlar om en promenad genom min hemstad. Som så ofta när jag lyssnar på den mannen längtar jag hem. Längtar efter en stad jag egentligen inte haft någon större relation till. Verkligen inte samma relation som han har, men han beskriver så nostalgiskt att man längtar tillbaka. Till det där man inte upplevt, till det man faktiskt upplevde.

Som på konserten i somras, när det i bakgrunden visades en film på en väg där både jag och syster övningskörde.

Annars är det måndag och jag har haft kli i kroppen. Sådär att jag vill göra så mycket, orkar inte vänta. Samtidigt klarar jag inte av någonting. Det tog ca tre timmar för mig att klara av kanske 20 minuters arbete på datorn. Stirrar mest, spelar harpan.

söndag 3 mars 2013

Det blir inte bättre, det blir inte bättre än såhär.

För tillfället har jag känslan av att ingenting gör någonting. Solen värmer redan, jag har starbuckschoklad, var på konsert med bra vänner och syster igår. När jag kommer hem från att ha lämnat av Lisa ska jag göra scones till alla som fortfarande sover i mitt hem.
Att bussen inte går förrän ett tag gör inget för det är varmt. Att Elise ser på Vasaloppet gör inget för jag har min musik. Att jag är bakis gör inget för jag såg vånna inget igår.

Malmö blir bara finare och finare nu när de grå molnen flyttar på sig och släpper fram färgerna. För en vecka sedan hittade jag snödropparna. En föraning om hur sommaren kommer bli.