tisdag 17 november 2015

Det var på den tiden.

Äntligen, börjar saker och ting börja ordna upp sig. Jag har fått ordning på försäkringskassan, läkarintyg nummer två har äntligen löst sig. Det är en riktig pers att vara sjukskriven. Särskilt för en sån som jag, som helst undviker samtal. I fredags var jag i upplösningstillstånd efter att ha ringt och ringt utan att få varken positiva besked eller ens en lyft lur. Så det tog ett tag att orka börja om på den biten. Jag sköt upp ett samtal i fyra timmar. Samtalet i sig tog mindre än tre minuter och resulterade bara i att det blev ännu lite klarare. Men vem har sagt att hjärnan är logisk?

Min bror har varit här i två dagar nu, det har varit trevligt. Vi har åkt runt och kikat på ett regnigt Skåne, gjort pizza och så vidare. Tog det lugnt, jag är ju inte så rörlig längre. Trevligt ändå med sällskap.

Har det senaste skrattat på statusuppdateringar på facebook som jag gjorde för ca fem år sedan. Skämts över hur lite mening det fanns med vad jag upplyste världen om. Tycker att jag är lite cool ändå som inte längre skriver trams där. Så jävla pretentiöst. När jag tittar tillbaka så är det ju jättekul att läsa vad jag tänkte då. Från det senaste året får jag ju bara info om vilka konserter m.m. jag har varit på. Det kan jag väl komma ihåg ändå? Mycket roligare att läsa om den där bokrecensionen jag skrev utan att komma ihåg boken. Måste haft ett roligare huvud på den tiden. Lössläppt.