torsdag 29 november 2012

"Allting kommer bli bra till slut"

Än en gång har SD hamnat på första sidorna. Ännu ett rasistiskt påhopp. Jag antar att jag inte är den enda som inte är förvånad. Det som stör mig är all uppmärksamhet de får. All reklam är bra reklam brukar det heta. Förutom det senaste påhoppet kom en undersökning som visade att partiet vinner nya höjder i mätningar. 8.3 om jag inte minns fel. Skrämmande. Men inte förvånande. Det är klart att de får med stöd när de är i blåsvädret var och varannan dag medan de andra partierna inte ens märks. Det är det som är felet. Inget annat parti märks, ingen annan gör sin röst hörd. Klart att man ger sitt stöd till det parti som verkar vilja komma framåt. Det är även upp till tidningar, radio och tv att sluta ödsla tid på det vi redan vet och istället försöka lyfta fram bra åsikter istället.

Om man istället för att argumentera mot åsikter man inte alls vill ha att göra med lyfter fram det man vill ha att göra med, åsikter man själv tror på gör världen bättre. Då kan vi komma någonstans i den här frågan.

måndag 26 november 2012

Nu får det räcka!

Idag fick jag äntligen springa med enbart dålig kondition i bröstet. Skönt. Smärtan var borta. Den dåliga konditionen vet jag iallafall hur jag ska bekämpa, jag vet hur jag ska bråka med den. Den kan inte skada mig. Som jag har längtat efter den där springturen. Nog för att den inte var superlång men jag fick känna på igen hur det ska kännas.

En annan upptäckt är att man ska vara lite försiktig med bricanyl. Tog två doser på morgonen i förebyggande syfte, tog sedan två till innan jag skulle ge mig ut. Då började hela kroppen skaka. Obehagligt. Blev bättre när jag började springa dock. Om ni undrade. Så var lite försiktiga med Bricanylen.

Jag förtjänar hur jag mår

Mitt 50:e inlägg blev osynligt för er. Möjligt att ni får läsa det någon annan stans. Min kommentar på en undersökning som sveriges radio pysslar med.

Det händer inte så mycket här längre. Har ingen skrivlust riktigt. Världen skakar för mycket för att jag ska kunna koncentrera mig på att skriva. Så längtar jag efter snö också, det börjar bli dags nu. Minns hur vi en gång på första advent pulsade igenom halvmetrar med snö. Visst minns jag lite otydligt år då snön varit långt borta vid första advent också.

Försöker skaffa mig ett sammanhang och vara en del i sammanhanget. Vet inte riktigt hur jag lyckas, kanske kan det bli bra. Känner mig liten.

onsdag 21 november 2012

Somethings not quite right.

Det är så att varannan vecka har jag ett liv, träffar kompisar, går på konsert, jobbar. Varannan vecka går jag hemma och surar. Typ. Fullt upp just nu, vilket jag trivs med.

Det viktiga som hänt sen sist är att jag blivit medlem i Peaceworks lokalförening här i Malmö. I måndags var jag på första mötet, imorgon är nästa. Det är superkul. Trevliga människor, intressant projekt. Främja mångkulturen, vinna över fördomarna och rädslorna.

I torsdags gick jag på konsert med Linnéa Henriksson. Vår nya vän var med, Ida rusade in precis under introt. Hon var bra. Blev tagen av hennes energi. På fredagen jobbade jag, kollade på lägenhet och gick på Markus Krunegård och Magnus Ekelund konsert. Rosa kom hit också. Konserten var sjukt bra, båda delarna. Enda nackdelen var tanken som slog mig att The Ark inte längre kommer gå upp på en scen igen. Jag kommer aldrig få se dem igen. Det drog ner stämningen hos mig litegrann.

På lördagen kom ännu en vän hit. Mycket folk i helgen. Vi bakade pepparkakor och gick på Krogen. Spännande natt. Dans, dans, dans. Älskar KB. Den här gången spelade de Ark för oss, det var perfekt.

I söndags gick jag och Rosa på shoppingtur på Emporia. Väldigt rörigt, ganska trötta men kul. En bra dag det med.

Idag har jag varit på glassprovning med jobbet. Gott. Det är så man gillar sitt jobb faktiskt. Får åka och smaka glass och sånt. Bra bra.

Min ilska från förra veckan håller i sig, jag filar bara på den lite och använder energin till något vettigt.

onsdag 14 november 2012

Jag ber er, hjälp till att ta avstånd!

Efter mina funderingar över SD kom Expressen passande nog med ett videoklipp imorse. Ett videoklipp där ett par SD politiker klantade sig rejält. Riktigt ordentligt. En månad efter att Jimmie Åkesson infört "nolltollerans". Skitsnack. Det är inte direkt första gången vi hör rasistiska uttalanden från sverigedemokrater. Inte sista heller. Man behöver inte gräva speciellt långt för att upptäcka vad de egentligen vill. Och deras åsikter är så långt ifrån vad jag tycker.

Därför har jag idag bestämt mig för att ta avstånd från deras åsikter och blivit medlem i Grön Ungdom. Och jag ber er, hjälp till att ta avstånd! Om ni går med i ett annat politiskt förbund, eller organisation mot rasism, eller på ett annat sätt spelar ingen roll. Visa bara att ni tar avstånd. Nu tar vi första steget mot ett bättre Sverige!

tisdag 13 november 2012

Kom, låt oss gå samman!

Jag tror på att alla människor är lika värda. Jag tror på att alla människor är unika och vackra. Jag tror på gemenskap, att hjälpa den som har det svårt, den som är sjuk, hjälpa den som trampat snett. Jag tror på det sociala skyddsnätet.

En av de viktigaste sakerna i livet är att få känna tillhörighet, att vara en del av något. Det är också viktigt att känna att det finns en mening med det hela och att få ha roligt.


Jag tror inte på privatiseringar eller kapitalism. Det leder bara till att några få blir giriga och gör skillnad på vi och dom. Samhället ska vara till för alla och för att stärka en grupp måste man förbättra sin svagaste länk. Att kasta ut de som inte passar är ingen bra metod, de kommer alltid slå tillbaka, tids nog.



Vi har yttrandefrihet, vilket är bra och det ska vi utnyttja. Jag diskuterar gärna, när jag är på humör. Att SverigeDemokraterna har tagit sig in i riksdagen skrämmer mig. De står för precis allt jag är emot. Förklätt i fina ord för att det ska passa in på allmänheten. Det de egentligen vill är att göra skillnad på vi och dom. Att vi som är "etniska" svenskar är bättre. Att vi ska frysa ut resten av världen. De är rasister i mina ögon. Jag vet att jag inte är ensam om att vara emot deras åsikter, men många verkar vara rädda. Nu när vi bor i ett land med yttrandefrihet, är det då inte bättre att ta debatten mot dem för att klargöra att vi inte vill leva i ett rasistiskt samhälle? Ta debatten och motbevisa dem och deras åsikter. Visa dem att de åsikter vi har leder till ett roligare och bättre liv, för alla. Visa att vi tar avstånd från rasistiska åsikter.

lördag 10 november 2012

Never gonna change

Jag läser boken Naiv. Super. Av Erlend Loe. Jag hittade den på en loppis, vet inte riktigt varför den tilltalade mig. Antagligen för att den är knallgul. Den har varit väldigt seg. En sida i taget. Sen har jag somnat. Nu efter mer än halva boken läser jag flera kapitel i sträck. En man som tröttnat lite på livet. Sitter för det mesta i sin lägenhet och tänker på för stora saker. Bankar och kastar. Trots deppigheten är den hoppfull. Ni borde läsa den.

"Jag är inte rädd för att flyga. Iallafall inte för den tekniska biten. Men jag är rädd för människor. De hittar på så mycket egendomligt."

Sant.

Vi dansar bättre utan kläder, så äre, så äre, så äre

Imorse hittade jag datorn påslagen och ihopslagen. Harpan var uppe och bara halvlagd. Tror att jag var trött. Att jag somnar mitt i patienser brukar vara tecken på det. När jag vaknade imorse var det med ett ryck, direkt från en mardröm om löningsdag. Tror att jag är yrkesskadad. Nu spelar p3 Markus för mig.

Idag är ingen vanlig dag, det är åka till Jönköpingdagen. Jag ska hälsa på ElsaHerman, jag är riktigt peppad på det. Det kommer bli lite som tågluffen. Glad. Måste bara packa först och diska och städa iordning lite.

Har inget mer att säga, det mesta ligger i oavslutade skisser på texter jag inte vill visa upp.

torsdag 8 november 2012

Ett fel närmare rätt

Jag lyssnar på Världens bästa lista och gör mig redo för blueskväll tillsammans med en ny vän och Ida. Det absolut bästa, sådär så man skrattar till vid varje låt för att den är så klockrent bra.

Ett klipp på The Ark smög också in, det händer inte ofta längre. Det såret gör ont för tillfället, jag saknar det så det värker. Aldrig har jag kunnat glömma omvärlden så bra som på Ark konserter. Inget kommer kunna ersätta det och jag vill tillbaka. Jag vill stå där med människor jag beundrar och sjunga med i de där låtarna som är så viktiga. "-Do, Do, Do! What you wanna do, Don´t think twice, do what you have to do, Do, Do, Do, let your heart decide what you have to do that´s all there is to find"

Har egentligen inte tid med det här. Kanske en uppdatering senare.

söndag 4 november 2012

Högre än husen, högre än solen

Jag fortsätter på förra inlägget.

Trots att vi var försenade från Malmö var vi i tid till Göteborg. Vi samlades, kramades, och begav oss mot något matställe. På väg dit ramlade en kvinna ihop mitt framför oss. Vi fick ringa ambulans och så. Tog hand om henne ett tag. Hoppas på att allt gick bra. Till slut.

Konserten var bra. Som vanligt på mindre konserter, lite obehaglig alla ser alla stämning. Men Magnus var söt, jag stod vid mellan mina vänner och njöt av musiken. Han har lite samma obekväma, söta, leende som Lars Winnerbäck har på scen. Tacksam, men obekväm.

Sminkade oss på en toalett, vitt och svart. Röda läppar. Blev till en begravning. Mattias Alkbergs. Gick ifrån, mötte Tove och gick in på Sticky. Ett och ett halvt år sedan. Vi dansade mest hela kvällen, prata med folk, drack vatten. Först lite obekvämt på dansgolvet, sen känner vi igen oss. Den där musiken vi gillar. Mest jag i början, Clash och Bruce. Sen. Som en överraskning, Ark. Clamour for Glamour. Vi skrek rätt ut. Förstod samtidigt. En resa tillbaka till förra året, då det var vårat liv. Skreksjungandes och hoppandes. Det här var vår låt och vi var så glada.

Trötta gick vi sen därifrån. Sov på bussen nästan hela vägen hem. Ja, hem till Malmö.

Om två veckor ska vi se Markus Krunegård här i Malmö, tillsammans med Rosa. En sån där riktig klubbkonsert, som jag inte varit på på så länge. Kravall, trängsel, ljud, eufori. Ska bli kul att träffa Rosa också. Kommer bli en superkväll det med.

lördag 3 november 2012

Innan jag tappar brödrosten

Med andan i halsen sprang jag runt triangelns stationsbyggnad och såg Ida nervöst stå och vänta på mig. Bussen hade inte kommit, skönt.

Istället var bussen sen, en halvtimme efter att vi skulle gett oss av var vi påväg mot Göteborg. Nu har vi precis åkt förbi Halmstad och jag tänker bara "Halmstad har ett läge som är suveränt mellan Malmö - Göteborg."

Ikväll ska vi på konsert, med Elise och Sandra. Magnus Ekelund. Det blir nog bra. Dessutom ska jag få återse en saknad vän, vi har inte hörts av på säkert ett och ett halvt år. Lite spännande.

Resten av resan ska jag fundera över varför swebus bussar alltid är så förbannat kalla.

torsdag 1 november 2012

Jag krattar löven till mitt hjärtas grav

Jag sitter i mitt gamla rum hos mamma och pappa och har en släng av tonårsångest. Fast med känslan att jag är färdig här nu. Utan någon wow känsla. Bara ett steg på vägen härifrån. Fram till det här besöket har det här varit mitt hem. Nu känner jag att mitt hem är i Malmö. Det känns bra. Trots att vi inte har något riktigt eget att bo i.

Jag lyssnar på en spellista gjord av Elise, Alla dessa svenska poppojkar. Den sammanfattar ganska bra den musik jag lyssnar på just nu. Började nästan gråta lite när Love sjöng för mig.

Innan skrev jag ett långt inlägg, grundat på annat än tonårsångest. När det var klart fick jag känslan av att det var för privat, att allt behöver man inte berätta. Nästa tanke var att det är oftast de texterna som är bäst, nä man släppt på de där spärrarna. Men jag tror inte att jag är redo att dela med mig av allt det. Kanske en annan dag. Tillsvidare, lyssna.