Jag tror trots allt att det goda kan vinna

Jag sitter och lyssnar på vinterprat. Först Hanna Hellquist, nu Soran Ismail. Två personer som står högt på min lista över förebilder.

Jag hatar ofta väldigt mycket. Misstror det goda i världen. Sätter istället all min tro till det onda. Tror att det onda alltid kommer övervinna det goda. Sen kommer människor som Hanna, eller Soran och jag forstår. Jag förstår att det goda alltid kommer ha en chans ändå.

Det kommer alltid finnas åsikter som går emot varandra, folk kommer alltid tycka olika. Jag kommer alltid tycka olika mot vad Sverige Demokraterna gör.

Precis som vi hela tiden mumlade som ett mantra hela förra året, tillsammans, tillsammans klarar vi det. Tillsammans klarar vi allt. Nu tycker jag vi återvinner det mantrat. Tillsammans övervinner vi det onda.

The winter inside me is going to stay

Med en av de hemskare bakfyllor jag haft åker jag tåg. Barn som skriker och sparkar i sätet.

Det har varit en bra jul. Ganska lugnt, inte så hetsigt. Inte så mycket godis ändå. Kul att träffa alla och hunnit gosa med bobban och katter. Jag kollade inte på så mycket Kalle. Den tiden jag satt vid teven pratade vi om sjuksköterskor. Bra det.

Jag fick fina julklappar. Hoppas att de jag gav också var uppskattade. Men nästa år är jag nog i Australien.

Go away, take a train. Disappear into the unknown

Jag sitter på tåget hem och tillåter mig att bli fascinerad av resande. Det här att kliva på ett tåg för att kliva av någon helt annan stans. Fascineras över hur olika allt ser ut var man än går av. Ibland hamnar man i en europeisk storstad som Paris. Ibland i lilla Tranås. Eller så vaknar man upp och tittar ut över ett snötäckt Norrbotten när man klev på i ett varmt Malmö ett dygn tidigare.

Minns ett tåg från i somras. Det var varmt, som nästan alltid. Vi hade spritt ut oss över platser som skulle vara våra under färden. Vi var på väg mot Prag. Ida och jag går iväg på en runda. Försöka hitta ett öppet fönster. Kikar på människor vi inte känner. Människor från olika länder, olika kulturer. Alla har sitt mål med resan. Vi stirrar avundsjukt in i alla kupéer. Bästa sättet att resa är i en trång tågkupé med fina människor. Hittar tillslut ett fönster. Står där tillsammans och njuter av vinden i ansiktet. Runt oss lapar andra människor i sig av vinden från öppna fönster. Jag stor där och känner att såhär, såhär ska livet vara. En kort stund är jag lycklig på riktigt.

The end of the world.

Fredag, 21/12. Dagen då jorden ska gå under. Vet inte om jag tror på det. Min stress har nog mer med den kommande julhelgen att göra. De senaste dagarna har en låt med Håkan Hellström snurrat inuti mitt huvud. "En pojke sköt sig ut från skolgården, det är på alla framsidor. Och jag förstår honom, för folk skrattade åt mig."

Igår blev jag klar med alla julklappar, fram till igårkväll har jag haft lätt ångest över att inte hinna bli klar. Nu känns det relativt bra. Ändå vaknar jag strax innan halv sju. Nog bra egentligen. Jag ska betala räkningar, packa, duscha, äta julfrukost. Sen ska jag jobba i nio timmar, efter det julfest och sedan hem för att sova. Imorgon åker jag hem till östergötland. Ibland känns det lite fel att fortfarande kalla det hem, Malmö är ju mitt hem nu. Men jag kan inte komma på något annat.

Det händer ganska mycket i världen nu som jag känner att jag nog egentligen vill kommentera, men jag är lite för uppochner för det nu. Bättre lycka nästa år.

Man vänjer sig aldrig att växa upp

Idag brände jag fem plåt muffins på jobbet. Jag glömde dra ner temperaturen. Suck. En aning självhat och självförakt dök upp ganska så direkt. Men jag skyller på stressen och mitt tunga huvud.

I lördags åkte jag upp till Stockholm för att träffa min fina familj och se Jesus Christ Superstar. Stressigt och irriterat när alla planerar olika, men det blev bra ändå. God mat, trevlig servitör, bra sällskap och såklart världens bästa rockopera. Tror inte det blir så mycket bättre. Tråkigt nog blev pappa sjuk och stannade kvar hemma hos farmor.

I söndags kväll sov jag kvar hos min syster. Trevligt. Tittade på slutet av musikhjälpen, spelade sims och gick promenad i en snötäckt skog. Bra kväll. Höll dock på att missa tåget hem på morgonen men det är sånt som händer och jag missade det ju inte ändå.

Annars är det snart jul och jag åker hem snart igen.

Bara jag och plogbilen är vaken

Det går mot jul och skolavslutningarna ligger runt hörnet. Som vanligt blåser debatten om avslutningarnas vara eller icke vara upp igen. Pinsamma händelser som den i Laxå med pepparkaksförbud. Vanliga diskussioner om huruvida vi vågar sjunga julsånger. På vissa håll låter det, sluta böla och njut av våra traditioner. På vissa håll låter det, det här är nya traditioner. Den riktiga svenska tomten är egentligen liten och grå.

Jag vet inte vad jag ska tycka. Klart att jag gillar de svenska julpsalmerna. Jag tycker också att det är trevligt med jultraditioner, julen var min favorit under skoltiden. Mörkt, mysigt, tända ljus och pysseldag. Eller julbordet hos mormor och morfar. Men det är mina traditioner. Jag gillar dem och jag delar gärna med mig, titta här hur mysigt det är. Smaka på det här, det är supergott. Lyssna på den här psalmen, den är trevlig. Men jag tänker inte kasta det i ansiktet på någon. Jag lånar gärna av dina traditioner.

I den här debatten om det får sjungas Stilla Natt i kyrkan eller om man har avslutningen i gympasalen istället. Är det någon icke pk-svensk som blivit tillfrågad? Har någon blivit tillfrågad om de tar illa upp av Stilla Natt?

Med december kommer också musikhjälpen och jag vill tipsa om att önska en låt eller två för en god sak.

Down in the street below

Jag funderar över året som gått. Läste igenom hur förra året var. Annorlunda. Då var jag fortfarande ett barn som gick i skolan. Hängde på festival på sommaren. Åkte runt på konserter. Det här året har varit mer hemma. Fast hemma på många olika platser.

Året började i Västervik med kompisar bland okända människor, kände mig mest obekväm och i vägen. Bodde fortfarande med Jennifer i stugan. Åkte hem till mamma och pappa när jag kunde. Umgicks mest med Andreé när jag inte jobbade, ibland med Bianca.

Plötsligt förändrade sig världen igen, flyttade till en lägenhet mitt i Nyköping där jag lärde mig att trivas. Det blev vår och jag njöt lite i smyg av staden jag bodde i.

Redan under förra hösten planerade vi en tågluff. Började med mig och Ida. Sen kom Elsa och Herman. Till sist Andreas. Planerna var det som höll mig uppe under hösten.

Började umgås mer med Elsa, det var trevligt.

I Februari åkte jag och Rosa till Stockholm för att kolla på Ola i Berwaldhallen, en fin helg.

Firade 20 års dagar med några vänner någonstans här. Smakade morotspuré.

I Mars såg jag på finalen till The Voice, umgicks med Linn och åkte till Gävle för att träffa resten och se Ola igen.

I början av april åkte vi upp till Östersund för att hälsa på Elise. Av en slump skulle Martin och Jepson dj:a på O'learys där just den helgen.

I slutet av april såg jag och Ida på Jesus Christ Superstar. Minns när jag mötte henne när jag klev av tåget. Vi var glada och rusiga. Handlade på Pulsen och åt grillad kyckling på trappen utanför. Såg The Royal Concept och stiftade en första bekantskap med låten Flytta på dig. Åkte tillsammans med Ida till Nyköping, mötte Elise där. Åkte tillbaka till Björsäter för att fira valborg blandat med att jag, Elsa och Herman hade fyllt 20.

Det hände ganska mycket under våren, sällan en ledig dag. Träffade mina vänner ganska mycket och jobbade extremt mycket. Var väldigt trött.

Inte ens en vecka innan semestern och tågluffen fick jag halsfluss. Det blev en rolig incident när jag trodde lite för mycket på mig själv och till slut svimmade inne på apoteket. Efter fem timmar på akuten fick jag äntligen pencelin och fick åka hem. Med en bula i bakhuvudet.

Tågluffen har jag pratat så mycket om och det är verkligen den stora händelsen det här året. Det var så fantastiskt.

Resten av sommaren bestod av jobb. Åkte över dagen till Stockholm för ännu en klassisk Ola konsert. Träffade Linn. Åkte två gånger ner till Malmö för att få jobb och sånt. Hetsade för att hinna med Klacksparken, var väldigt trött men var glad. Malmö blev på riktigt. Tog ett väldigt jobbigt avsked.

Jag började lyssna på musik igen, hittade nytt som jag gillar. Gick ofta till och från jobbet. Sprang lite i skogen. Njöt av sista tiden i Nyköping och gillade staden.

Plötsligt kom Ida till Nyköping och vi packade ut det sista ur lägenheten och torkade golven. Då var vi på väg. Nu bor vi i Malmö. Det blev tillslut en sanning.

Jag har två jobb, ibland pratar jag mer med Elise än Ida eftersom att vi jobbar så olika tider. Ibland är det nog bra, våra dagar tillsammans är så sällsynta och så underbara.

Vi går på konserter, på klubbar, äter falafel. Och vi har skaffat oss en fin vän. Som har en katt som är söt. Jag har börjat engagera mig i PeaceWorks och trivs med det. Imorgon börjar musikhjälpen, Elise kommer en sista gång i år, på lördag ska jag se Jesus Christ Superstar tillsammans med min familj och delar av min släkt. Det kommer bli bra. Sen är det jul.

På nyår kommer några stycken hit och det kommer bli ett bra avslut på året. Precis i början av nästa år flyttar jag och Ida till vår egna lägenhet.

Så nära får ingen gå

Sjunde arbetsdagen i rad. Två dagar kvar innan det blir helg. Har jobbat dubbelpass två av dagarna, imorgon också. Så spelar de Kent på radion också, tryggt. När jag bodde i Nyköping jobbade jag ofta tolv-tretton dagar i rad och det gick bra. Men jag tror att det är en annan sak när man går upp vid två på natten och kommer hem strax innan åtta på kvällen. Fick litet sammanbrott på jobbet igår och idag har min chef gått och tittat oroligt på mig hela dagen. Som han är rädd att jag ska bryta ihop igen. Det ska jag inte.

På en trampbåt till barnens ö

Började jobba tre inatt. Om tio minuter börjar på nästa ställe. Slutar sju. Nog är det mycket allt. Nästa vecka jobbar jag två dagar. Och de är inte dubbeldagar de.

Nog för att det inte är hälsosamt att jobba sånna här dagar, men jag mår ändå bättre idag än när jag går hemma och driver om dagarna.

I helgen såg jag love antell här i Malmö. Han var bra, glad. Lagom med folk. Nu har jag börjat lyssna på honom igen. Kul.