Jag sitter på tåget hem och tillåter mig att bli fascinerad av resande. Det här att kliva på ett tåg för att kliva av någon helt annan stans. Fascineras över hur olika allt ser ut var man än går av. Ibland hamnar man i en europeisk storstad som Paris. Ibland i lilla Tranås. Eller så vaknar man upp och tittar ut över ett snötäckt Norrbotten när man klev på i ett varmt Malmö ett dygn tidigare.
Minns ett tåg från i somras. Det var varmt, som nästan alltid. Vi hade spritt ut oss över platser som skulle vara våra under färden. Vi var på väg mot Prag. Ida och jag går iväg på en runda. Försöka hitta ett öppet fönster. Kikar på människor vi inte känner. Människor från olika länder, olika kulturer. Alla har sitt mål med resan. Vi stirrar avundsjukt in i alla kupéer. Bästa sättet att resa är i en trång tågkupé med fina människor. Hittar tillslut ett fönster. Står där tillsammans och njuter av vinden i ansiktet. Runt oss lapar andra människor i sig av vinden från öppna fönster. Jag stor där och känner att såhär, såhär ska livet vara. En kort stund är jag lycklig på riktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar