söndag 28 juli 2013

Vi är ortens favoriter

Gäspandes gick jag mot entrén igår eftermiddag, riktigt trött efter ett av de konstigaste dygnen i mitt liv. En vakt skrattade åt mig, sa god morgon och frågade om allt var bra. Ja, svarade jag, han kollade mitt armband och sa välkommen hem. Välkommen hem. Tog ett glas vatten och satte mig mot ett träd. Strax skulle en konsert börja. Norlie och Kkv. Satt lutad mot trädet hela konserten och njöt. Jag var verkligen hemma. De sa saker från scenen som jag bara kunde hålla med om och livet var verkligen bra. Mitt i tanken om att Emmabodafestivalen verkligen känns hemma kommer mina vänner traskandes mot mig. 

Att vara på Emmabodafestivalen har verkligen kännts som en klyscha hela tiden. Allt vi gjort, hört och sett har varit så klassiskt och typiskt festivaligt. Träffade så otroligt mycket trevliga människor. Människor som kommer bli mer än bara 'smålänningen'. Vi har varit på så bra konserter. Fått upptäcka så mycket nytt. 

Jag ska nog sammanfatta alla minnen sen, nu ska jag sova. Sömn har varit en bristvara i Emmaboda. 

tisdag 23 juli 2013

we're going to Emmaboda.

Nog är det tungt att jobba alltid. Särskilt när de flesta andra är lediga. Men jag är glad ändå. Det är sommar och mellan de långa arbetspassen får jag träffa nya människor, trevliga vänner, äta glass och bada. Imorgon ska jag möta Ida och Sandra på Emmaboda. Jag ska bara jobba först. Göra glass. Imorgon är det för övrigt två år sedan vi såg The Ark i Västervik. En av de bästa konserterna jag varit på. Så rolig, så innehållsrik, så speciell. Dessutom den enda utan tårar det året.

Iallafall. Väskan är packad, jag har koll på biljetten. Kollat upp när tåget går. Det kommer bli superbra det här.

Borde gå och lägga mig. Ska ju jobba. Men jag sov fyra timmar på dagen. Fyra timmar. Det är länge det. Snacka om att dagen försvann. Jaja, jag ska bara göra klart några saker först.

lördag 13 juli 2013

Lovar stort men håller tunt

Det finns dagar som lovar stort redan från början. Som idag. Jag sov över hos en kompis, eftersom jag inte orkade ta mig hem igår. Nu har jag hamnat i folketspark, äter frukost och njuter av att Malmö är Malmö. Solen skiner, det är varmt och klockan är ändå inte ens tio. Folketspark har en ständig festivalkänsla. Liknar på något sätt parken peace and love låg i. Dessutom såg jag ett par med ryggsäckar gå förbi. Som om de skulle på festival. Eller så skulle de ut i världen. Jag kände iallafall mest att snart är det min tur. Min tur att åka på festival. Om en och en halv vecka. Det kommer bli så bra. Sandra och Ida. Vi kommer fixa emmabodas bästa camp. 


lördag 6 juli 2013

I'll be the angel on your shoulder

Pratade med Elise i över en och en halv timma förut. Hon åkte bil och jag petade naglarna. Med andra ord, tidsfördriv. Vi hann gå igenom många intressanta ämnen. Det är väl det som är roligt med våra samtal, de är väldigt intressanta. Vi kommer att prata om seriösa saker som jag oftast inte pratar om i telefon. Idag diskuterade vi Jan Björklunds tal och skolan bland annat.

Direkt när vi lagt på börjar Ida smsa. Från norr. Det är kul. För ett år sedan var vi på tågluff och visste inte alls att vi skulle bli sambos. Då träffades vi kanske ett par gånger om året. Luffen var första gången vi träffades längre än en vecka i sträck. Nu är det så otroligt jobbigt att vi varit ifrån varandra i en vecka. Och det är en kvar. Fina Ida.

Natten till igår när jag gick upp för att jobba skrev Sandra på facebook. Försökte peppa inför Emmaboda. Blev en diskussion angående tält och pepp inför all bra musik vi kommer få höra. Emmaboda kommer bli himla bra. Dels för att det är festival, men också för att vi ska åka dit med Sandra. 2011 fick jag och Ida köplats 4 och 5 i Norrköping. Vi visste vilka Sandra och Jennifer var då, men inte så mycket mer än att vi hälsade. Tyckte mest att de var coola. Nu ska vi åka på festival tillsammans med Sandra. Det kommer bli väldigt bra. Alltså riktigt superduperbra. Jag vet det.

För att sammanfatta. Sitter ensam i Malmö, ska iväg senare ikväll. Smsar med Ida, läser Elise blogg. Hon har skrivit om resan till Jokkmokk, tagit en bild på en skylt om blomman Linnéa. Vet inte vad tanken var med den bilden, men jag blev lite rörd ändå. Jag kan sitta här ensam i Malmö, men jag är inte ensam ändå. För jag har fått träffa några av de finaste människorna i världen. Även om vi inte är tillsammans just nu så finns de där, i högsta grad närvarande i mitt liv. Jag blir så mycket starkare med er.

Förresten sa Elise att ingen av oss pratade med varandra på två veckor efter sista konserten. Jag har inget minne av tiden efter konserten. Det kanske var så, inte så otroligt. Det var ju en del att smälta som sagt.

fredag 5 juli 2013

bananbyxor

Nu skriver jag mitt 100:ade inlägg. Fast alla har jag inte publicerat förstårs. Gubevasch.

Nu väntar jag på att en egentligen okänd person ska ringa mig. För ett samtal. Eller intervju. Kalla det vad ni vill. Hade jag inte varit så trött hade jag kostat på mig att bli nervös. Det blir jag inte nu, för jag är trött.

Innan jag gick och sov middag (sov middag utan att ha ätit, hehehe) fick jag två stycken sms. Den ena frågade mig om min kompis är Gud. Den andra sa att om någon frågar så är jag Gud. Kul att vara mellandel i samtal. Sen fortsatte de säkert samtalet i en annan sfär. Jag somnade istället. Sov till Sommar i p1. Det slutade halv tre, då stängde jag av radion och sov lite till. Sen sitter jag här. I köket med odiskad disk, flädersaft som rinner genom ett gammalt örngott (vilket jag egentligen borde ha kastat för länge sedan, tur att jag inte gjorde det) och en massa papper jag kladdat ner adresser och namn på hyresvärdar. Ska lägga en annons på blocket också. Vi ska ju flytta igen.

Jag var ju hemma en sväng förra helgen. Min syster hade då sytt mig ett par fluffbyxor. Fick innan beskrivningen att "man ser lite ut som en banan i dem". Klart jag ville ha ett par sådana byxor. I tisdags kom mina föräldrar och farmor och hälsade på. Då fick jag en 'lyxig aftonväska' (för att använda Emma Knyckares beskrivning på en vanlig tygkasse) i samma tyg. Kan visa bild på dem en annan gång. Det jag vill ha sagt är att det är snällt och jag är glad. Tack så mycket syster. Kan lika gärna skriva det här för du läser det ändå här. Tids nog.