Gäspandes gick jag mot entrén igår eftermiddag, riktigt trött efter ett av de konstigaste dygnen i mitt liv. En vakt skrattade åt mig, sa god morgon och frågade om allt var bra. Ja, svarade jag, han kollade mitt armband och sa välkommen hem. Välkommen hem. Tog ett glas vatten och satte mig mot ett träd. Strax skulle en konsert börja. Norlie och Kkv. Satt lutad mot trädet hela konserten och njöt. Jag var verkligen hemma. De sa saker från scenen som jag bara kunde hålla med om och livet var verkligen bra. Mitt i tanken om att Emmabodafestivalen verkligen känns hemma kommer mina vänner traskandes mot mig.
Att vara på Emmabodafestivalen har verkligen kännts som en klyscha hela tiden. Allt vi gjort, hört och sett har varit så klassiskt och typiskt festivaligt. Träffade så otroligt mycket trevliga människor. Människor som kommer bli mer än bara 'smålänningen'. Vi har varit på så bra konserter. Fått upptäcka så mycket nytt.
Jag ska nog sammanfatta alla minnen sen, nu ska jag sova. Sömn har varit en bristvara i Emmaboda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar