bananbyxor

Nu skriver jag mitt 100:ade inlägg. Fast alla har jag inte publicerat förstårs. Gubevasch.

Nu väntar jag på att en egentligen okänd person ska ringa mig. För ett samtal. Eller intervju. Kalla det vad ni vill. Hade jag inte varit så trött hade jag kostat på mig att bli nervös. Det blir jag inte nu, för jag är trött.

Innan jag gick och sov middag (sov middag utan att ha ätit, hehehe) fick jag två stycken sms. Den ena frågade mig om min kompis är Gud. Den andra sa att om någon frågar så är jag Gud. Kul att vara mellandel i samtal. Sen fortsatte de säkert samtalet i en annan sfär. Jag somnade istället. Sov till Sommar i p1. Det slutade halv tre, då stängde jag av radion och sov lite till. Sen sitter jag här. I köket med odiskad disk, flädersaft som rinner genom ett gammalt örngott (vilket jag egentligen borde ha kastat för länge sedan, tur att jag inte gjorde det) och en massa papper jag kladdat ner adresser och namn på hyresvärdar. Ska lägga en annons på blocket också. Vi ska ju flytta igen.

Jag var ju hemma en sväng förra helgen. Min syster hade då sytt mig ett par fluffbyxor. Fick innan beskrivningen att "man ser lite ut som en banan i dem". Klart jag ville ha ett par sådana byxor. I tisdags kom mina föräldrar och farmor och hälsade på. Då fick jag en 'lyxig aftonväska' (för att använda Emma Knyckares beskrivning på en vanlig tygkasse) i samma tyg. Kan visa bild på dem en annan gång. Det jag vill ha sagt är att det är snällt och jag är glad. Tack så mycket syster. Kan lika gärna skriva det här för du läser det ändå här. Tids nog.