fredag 30 december 2016



För ett år sedan hände det här. Jag mådde så fruktansvärt dåligt. Efter en lång julhelg sa min kropp ifrån och vi blev inlagda på sjukhus i Uppsala,sen följde två jobbiga veckor med många provtagningar och väntan på att kroppen skulle bli redo för förlossning. Att avsluta graviditeten på det viset var inte roligt. Inte alls vad jag hade tänkt mig.

Idag, ett år senare sitter jag med den allra finaste lilla pojke sovandes i min famn. Nog för att det var jobbigt, men det var helt klart värt det. Han är det bästa jag vet! Det här året har nästan uteslutande handlat om Harry och det har varit ett av mina bästa år.

tisdag 6 september 2016

Skrivförstoppad, egentligen vill jag bara visa bilden som är söt, resten har jag krystat fram.



Två månader gammal Harry. Det är inte alltid så lätt att roa en bebis. Haha. Morfars råttor var inte så roliga, tydligen.

Annars så har vi haft hembesök av bvc, Harry visade sina konster i att nästan krypa. Sen däckade han och sov närmare en timme. Han kan verkligen inte låta bli att försöka charma alla han stöter på. Tror inte att det är någon som inte passar honom. Den glada lilla ungen!

Jag går igenom bilder på Harry för att framkalla. Inte det lättaste, är inte skärpan fel så är ljuset fel, eller så är det absolut inget spännande fångat. Några har jag dock skrapat ihop. Ska gallra en gång till och redigera lite. Pilla med ljus osv. Lite kul att hålla på med, det var rätt länge sen jag gjorde det nu!

tisdag 30 augusti 2016

Vad gör jag ens här?

Jag sitter vid datorn. Vad gör man ens på datorn nuförtiden? Känner mig vilsen. Vad gjorde jag för att fördriva så sjukt många timmar vid datorn förr? Kanske gjorde jag inte så mycket mer än att spela harpan. Nu fixar jag mest med försäkringskassan osv. Bokar in mig på jobb. Vissa saker är enklare. Men tidsfördriv? Nä jag vet inte. Kanske borde jag ta tag i bilderna som jag tog från mammas kamera. Se om jag ska göra några förstoringar.

Vi håller på för fullt med renovering av sovrummet. Det blir fint. Krångligt att tapetsera, sjukt jobbigt att måla taket. Men väldigt kul att ha ett projekt. Det blir ju rätt snabba resultat, och färgerna vi har valt känns väldigt sovrumslugna.

Ska sluta ordbajsa nu, vi ska fortsätta titta på Gilmore Girls. Bara en säsong kvar nu! Hoppas att tiden går fort tills Netflix släpper fyra avsnitt till. Slutet av november tror jag de kommer. Spännande! Den är för övrigt jättekul att titta på med Harry, vad han än pysslar med när introt går igång så släpper han det och tittar storögt. Verkar gilla musik den lille rackaren.

Bild från semestern, vi tältade på västkusten, Damien badade, jag kände med tån. Tror Harry hade kul iallafall. 

lördag 20 augusti 2016

Semester osv

Vi har vaknat, Harry sitter i sängen och leker. Vill inte bli störd, han tittar upp ibland med sina glittrande leende ögon. Men annars vill han pyssla själv. Den fina ungen! Hummar för sig själv och allt. Inte konstigt att man smälter!

Vi var på semester, åkte precis när sommarvädret tog slut. Stannade i Malmö några dagar, campade lite innan och efter. Sen åkte vi till mina föräldrar. Skönt att slappa lite där!

När vi kom hem, ett par dar innan vi hade tänkt, var det så skönt att vara hemma! Vårat hus! Med skavanker och allt.

Nu har vi börjat måla och tapetsera i det som ska bli vårt sovrum. Det tar tid och så mycket runt omkring göra! Som tur är är det ingen brådska, vi bor rätt bra tillfälligt i ett annat rum.

Nu ska jag krama lite på gossen igen!

torsdag 4 augusti 2016

Vi har solen i ögonen och spilld mjölk överallt!

Nu är det dags för semesteromgång nummer två. Imorgon drar vi ut och campar. Bilen är packad, kaffet förberett och bilnyckeln är borttappad. Den kommer nog fram imorgon får vi hoppas.

Det känns verkligen att sommaren är på väg att bli höst redan. Det är inte samma tryckande värme och det blir mörkt nu! Faktiskt tycker jag att det är lite skönt. Det är första gången sen jag började jobba som jag varit ledig såhär mycket och dessutom inte haft tusen grejer inbokade under sommaren.

Semestern nu går förbi Sala, Västerås och Lidköping och sedan ner till Skåne. Sen tar vi Smålandskusten upp. Tror att det blir en trevlig resa!

Nu ska jag sova så vi kan komma iväg någon gång!

fredag 29 juli 2016

Plaskbarnet


Texten blev centrerad nu. Det får vara så. 

Vår son älskar vatten och att bada. Efter maten behövde jag skölja av honom. Harry var överlycklig. Tre gånger har han suttit där idag. Alla gånger tills jag kom på att vi bor ju i hus nu och betalar för vattnet. Kanske är det bättre att fylla upp poolbåten istället.


torsdag 14 juli 2016

I am a rock

Jag gick upp för tidigt idag. Tio minuter kvar innan jag ska åka till jobbet. Trött, på grund av den tidiga timmen. Utöver det har jag sovit mer än sex timmar i sträck. Det är häftigt.

Jag började gå till en sjukgymnast för någon månad sen, på grund av ont i ryggen och foglossningen. Har några övningar som jag än så länge gör varje dag. Det går bra. Jag märker att jag spänner axlarna i de konstigaste situationerna. Typ i sängen när jag ska sova. Axlarna snuddar örsnibbarna nästan..

Imorgon ska jag träffa en häst. Och en vän. Det blir trevligt. I förrgår hittade jag en ö till Harry, tror han gillade den.


söndag 26 juni 2016

Myggornas krig

Jag känner mig skyldig när jag inte skrivit på ett tag, som att jag måste förklara mig. Det måste jag ju inte. Det är ju för min skull jag skriver. Men jag önskar att jag skrev mer.

En väldigt lång och intensiv vecka är över. Vi var på träffa släkten semester. Harry flög för första gången vilket gick som en dans. Hade bara med sele, ingen vagn, det är det bästa beslutet någonsin. Innan semestern var jag orolig för amning, om vi skulle vara välkomna på restauranger, hur Harry skulle orka. Inget av det var problem. Så länge vi fortsätter lyssna på vad Harry vill är inget något problem.

Vi var i Tyskland, blir alltid imponerad av Tyskland. Först München, sedan tåg till Darmstadt med en utflykt till Frankfurt. Var till BMW museet, faktiskt väldigt imponerad. Damiens pappa följde med tillbaka för midsommar hos oss. Vårt första i huset. Det blev kanon! Mina bröder kom med husbilen. En väldigt bra midsommar! Dock väldigt myggig. Så idag har vi köpt fyra olika myggbekämpare. Har en sån med högt ljud i eluttaget i vardagsrummet, ser inte till några iallafall. En uv-lampa i sovrummet. Hört lite sprakande iallafall. Köpte en batteridriven låtare också, men pga regn och batterierna i garaget har jag inte testat den än. Och så myggnät förstås. Vi ska nog klara det här. Nu ska vi sova. Natti!

onsdag 1 juni 2016

Bra, bra dag.

Idag har jag badat ordentligt. Visserligen i pool i nitton grader. Men ändå. Så underbart skönt. Jag och Damien busade runt en ganska lång stund. Det är knappt så jag minns senast jag kunde göra det. Hela förra badsäsongen var jag gravid och vågade inte busa och hålla på något vidare.

Tidigare under dagen skrev jag på avtal på nya jobbet, vilket känns riktigt bra. Det känns som en riktigt trevlig arbetsplats. Imorgon jobbar jag mitt första pass. Så spännande att se hur det går. Särskilt med den här amningshjärnan. Som tror att det är fyra fingrar på en hand. Herregud.

Nu ska jag bara fixa några saker, sen ska jag gå och lägga mig. En bra dag, jag är nöjd. Trots att vi borde klippt gräset för flera dagar sen. Det kommer, det kommer.

söndag 29 maj 2016

Att föda ett barn.

Igår träffade jag några från min gamla gymnasieklass. Konstaterade att det var ett härligt gäng jag gick i gymnasiet med. Som jag värdesätter den perioden.

Vi gjorde en runda där alla fick berätta vad de styr med nu. Alla har gått sin egen väg och hittat stabilitet på sitt vis. Ingen har gjort lika. När jag sitter där vid ena hörnet av bordet och plockar med mina oliver så ser jag ändå priset jag fått betala för att komma dit jag är idag. Smulor blir också en kaka tillslut, men det är inte lätt att få det att hålla ihop. Jag har alltid haft så många bitar.

Nu har jag ändå hamnat på en plats där jag planerar att stanna ett bra tag på. Tillsammans med min familj. Som jag hastade hem till min son efter ett par timmar ifrån honom. Hur ska jag klara av att jobba? Men när jag skulle berätta vad jag gjort sen gymnasiet efter alla berättelser om stabila och trygga liv kändes min historia så strulig och banal. Kanske känner jag mig lite vilsen på en ny plats ännu en gång. Men jag har min lilla familj nu, bara vi får vara tillsammans så kommer allt att lösa sig.

Lilleman har sovit sen han somnade i min mammas famn för ett par timmar sen, jag är så glad över att vara mor till den här guldklimpen och vill bara krama honom. Jag är också så tacksam över att ha en så fin mamma som ställer upp så mycket för oss! Och alla andra mödrar jag känner, ni gör verkligen ett hästjobb och är värda allt gott! Nu längtar jag hem efter min man.

Mormor till två små guldgossar!

fredag 20 maj 2016

Känsloargument.

Harrys farmor frågade om hon fick ta med honom ut på stan ett par timmar idag. Så jag pumpade ur lite mjölk och så gav de sig iväg. Jag åt frukost i grodan ro, sen gick jag ut. Skulle gå en lagom runda på en timme tänkte jag. Två och en halvtimme och nästan en och en halv mil senare kom jag hem. Varav en halvmil var "rätt" genom skogen och en halvmil barfota. Det blev inte rakt genom skogen som jag tänkte. Det blev tillbaka till vägen jag redan hade gått på. Bara lite snårigare. Kul var det iallafall.

Igår gjorde jag också något roligt, jag beställde en ergonomisk bärsele. Den har redan anlänt! Så när Damien kommer hem från jobbet ska jag hämta ut den. Jag är så nyfiken att det kittlar i varenda nerv!

Det här med att flytta har varit jobbigt. Särskilt när det blir en så brutal förändring på hela livssituationen. Det positiva är att jag har fått mycket tid att tänka. På grund av hur dåligt min kropp mådde under graviditeten har jag haft svårt att komma igång, jag har också känt mig låst vid hemmet på grund av amning, väder och vind. Jag har med andra ord mest suttit inomhus och känt mig trött och ledsen. Tillslut kom jag till insikt att jag mår bäst när jag rör på mig och att det är enklare att komma ut här. Inga trappor, inga affärer, inte så mycket måsten. Jag valde att börja göra saker jag mår bra av och för att jag mår bra av det. Inte för att nå några särskilda mål som att gå ner i vikt osv, vilket bara hade gett mig mer ångest. Jag har släppt på pressen lite. Ska jag vara en bra mamma åt Harry måste ju jag må bra också! Vi är på god väg nu.

Nu tänkte jag krypa ner bredvid min son i soffan och vila lite. Tror att det behövs idag!

Tog Harry på promenad för att han borde sova. Gick lite sådär.

onsdag 18 maj 2016

Trädgårdsdag

Sonen sov ändå rätt dåligt inatt, så vi tog en tupplur. Jag i en och en halv timme, han har sovit närmare tre med matpaus. Fick hjälp av svärmor att passa gossen idag så jag kunde fixa i trädgården. Jag vet ju inte vad jag håller på med riktigt, men det ska nog bli något av det! Jag grävde ett dike runt en rabatt, sådde sallad och på impuls sågade jag ner enen. Plus lite annat småpill.

Även om det är kul att fixa med trädgården och huset är det ändå skönast när jag känner att jag verkligen kan lägga tid på Harry. Det händer så mycket hela tiden! Han börjar bli stabilare i ryggen och kan sitta mer och mer, rör sig mer, greppar lite mer beslutsamt efter saker. Och nu börjar han vakna. Hejs!

onsdag 11 maj 2016

Bus, träning, sömn.

Här går livet sin gilla gång. En av oss tog sovmorgon, för att strax somna om igen. Nåja, han har ju tränat också. Det är intressant att ha sett systers bebis i samma ålder för inte alls länge sedan och jämföra tekniker. De kör helt olika taktik för att lära sig att komma framåt. Jag tror att Harry är inne på att försöka studsa på gw-magen. Det går sådär.

Idag måste jag dammsuga, så jag sitter nog kvar här med sonen ett tag till. Jag avskyr verkligen att dammsuga.

För ett tag sedan flyttade vi över Harry till sin egen säng. Det har verkligen gått suveränt! Fortfarande på amningsavstånd, men vi stör inte sömnen för varandra. Omedvetet har vi ju sakta gjort hans säng till en trygg plats för honom, genom att lägga honom där korta stunder med en mobil att titta på. Alltså sån med speldosa och snurrande djur. Inatt tror jag att vi vaknade en gång. Kanske. Överlag har han blivit tryggare och klarar bättre av att bli nedlagd, både för att sova och leka. Han behöver inte heller ammas till sömns alltid. Jag är så stolt över det här lilla knytet!

torsdag 5 maj 2016

Jag tog för mycket plats i mitt eget liv.

Jag vill inte älta det där gamla tjaffset med en vän jag hade för ett par år sedan egentligen. Tiden förändrar, vänner kommer och går. Det är så livet fungerar.

Men jag kan inte bortse från att den händelsen är en viktig del i något som kom att förändra mig ganska ordentligt. Den kom att göra mig mer mån om min familj, Damien och det då kommande (numer livs levande) lilla knytet, men också den familj jag kommer från och den jag har gift in mig i. Jag är oerhört stolt över den familj jag har nu, det är det viktigaste jag har.

Men, den här händelsen kom också att påverka mig negativt. Jag slutade orka bry mig om andra vänner. Alla som krävde minsta lilla eller visade någon som helst uppskattning för det jag gjorde ville jag helst radera. Att ringa vänner som bodde en bit bort blev omöjligt. Bara att höra av sig till de som bodde nära var jobbigt. Jag förstod verkligen inte hur ni kunde vilja vara vän med mig. Jag blev bitter och synisk. Mest rädd för omvärlden. De gånger jag vågade höra av mig till folk skedde det över internet, sen vågade jag knappt läsa svaret. Risken fanns att ännu en ville bryta kontakten.

Sen vi flyttade har jag redan börjat bli lite gladare och tryggare. Folk ber om att få komma och kolla hur vi har det och jag vågar tro att ni är nyfikna på vårat nya projekt. Det är ju vad jag älskar med mig och min man, vi har alltid något projekt igång att arbeta tillsammans med. Vi är ett ostoppbart team!

Jag har också börjat våga ta upp kontakter. Lite försiktigt. För jag har aldrig slutat sakna er. Jag har bara tagit för mycket plats i mitt eget liv. För att runda av, jag är inte längre bitter. Jag har lagt det bakom mig. Vi skulle till och med kunna träffas på en fika. Om du som jag, ibland funderar på vad den andra gör.

söndag 1 maj 2016

Tredje gången gillt nu!

Nu gör jag ett nytt försök. Tredje gången gillt. Två gånger har jag försökt skriva, men blivit avbruten.

Harry har bajsat klart nu. Mellan sex och sju på morgonen har han lagt in den rutinen. Ibland somnar vi om efteråt, ibland inte. Idag gör vi det.

Igår var det valborg, vi firade först i Uppsala med flottränning och picknick. På eftermiddagen åkte vi hem och grillade, jag är fortfarande fascinerad över hur mycket smidigare allt är i hus. Vi behöver knappt diska idag! Efter den klassiska efterrättsglasstårtan gick vi ner till elden. Det visade sig att här blir det mörkt efter tio på kvällen nu och att Damiens gamla jobbarkompis bor här! Som dessutom är sambo med vår grannes dotter! Det blev en trevlig dag, nu ska jag göra som Harry och somna om. Natti!

torsdag 14 april 2016

Ännu ett farväl

Jag har börjat somna tidigare nu. Ibland blir det som i måndags, att jag blir pigg vid första amningen halv två. Då gick jag upp, drack varm choklad, och läste någon gratis tidning. Somnade tre timmar senare. Sådär pigg dag efteråt.

Igår var jag och sa hej då på jobbet. Lagom tills det började bli dags att komma tillbaka så slutar jag. Jaja, det finns säkert jobb där uppe också! Det var iallafall väldigt trevligt, hade med mig man och barn, sonen var på bästa humöret. Alla fick varsitt skratt. Sen däckade han. Hade jag inte varit vuxen hade jag också gjort det.

Damien droppade idén att jag borde starta en bageriblogg. Kanske det, ha lite mer anledning att besöka bagerier än jag ska bara. Det låter kul, ambitiöst, men jag vet inte om jag klarar av det någon längre tid. Får fila på den idén ett tag..

Hittade bilder från bröllopet, tydligen. Såhär såg vi ut som nyvigda. Stiligt värre!

fredag 8 april 2016

Varför pratar vi inte om vaccinet för?!

Igår fick skrutten första omgången vaccin. Varför pratar ingen om det? Det var ju vidrigt! Jag tyckte så synd om honom. Där satt han i famnen på sin favoritpappa och tyckte att livet var soft. Minen när han fattade att han hade blivit lurad, stackarn.

Sällan han sover så här länge!

Nåväl, det gick ändå bra. Sköterskan fick ett par leenden efteråt iallafall. Han är ju inte långsint. Tror också att han mår bra igen. Mina förväntningar var en lång och gnällig natt, men han har sovit bättre än vanligt!

Annars kretsar livet runt flytten, idag ska vi slänga skräp. Efter helgen ska vi ta upp packandet igen. Så om en vecka lämnar vi Malmö. Det är helt sjukt. Förresten råkade jag kasta telefonen i backen häromdan. Så vi fick åka och köpa en ny illa kvickt. Lägligt liksom.

söndag 3 april 2016

Sova?

Jag tror att lilleman är inne i en sån där tillväxtperiod. Kinkig och sover dåligt. Lilla hjärtat. Tänkte att jag skulle somna tidigt idag. Nåja, Harry har precis somnat.

Förra veckan bytte vi storlek i pyjamaserna. Det är så himla roligt. Tycker att han ser så lång ut. För kanske tre veckor sen bytte vi overall, då var den fortfarande pinsamt stor. Nu är den precis lagom. Så fort det går. Jag kan nog prata i timtal om vad den här lille gör om dagarna redan. Och då har han mest bara precis lärt sig nypas.

I fredags fick vi nycklarna till huset. Eller Damiens mamma fick dem. Vi fick en drös med bilder. Det ska bli så himla spännande att äntligen flytta snart! Om två veckor bor vi där. I ett hus. Det jag tänker på är att det kommer lukta konstigt. Jag är nervös för lukten.

Vi har börjat packa. Eller vi pausade under helgen. Träffade vänner och spelade blokus igår, gick till Arlöv idag. Imorgon ska vi fortsätta igen. Får hoppas att det är sista gången på ett tag nu som vi måste packa ihop bohaget. Jag är så trött på det nu.

torsdag 31 mars 2016

I'm gonna leave this city for a while.

Just nu råder kaos i lägenheten. Med två veckor kvar till flytt har vi börjat rensa och packa. Jag tror ändå att det är rätt tid att börja, för att vi ska hinna få iväg möblerna sista veckan. Harry har varit gnällig de senaste dagarna, han förstår nog inte varför vi styr och ställer så mycket just nu. Han trivdes bättre när morgonarna var långa, vi gick på långpromenad och sen fick han äta resten av dagen. Kanske leka och mysa lite emellanåt. Förutom packandet har allt vänts upp och ner av att jag var sjuk, vi har inte riktigt kommit in i rutinerna igen efter det. Och så några nätter utan ordentlig sömn ja.

Nu är mina pojkar ute på promenad. Så jag vilar lite. Rätt ovant. Jag är rätt trött just nu, även om Harry sover bra så jag jag sömn att ta igen. Det där med att ta det lugnt är jag inte bra på, det kan göra mig mer stressad, som att bara sitta och vänta på att kunna få fortsätta plocka runt. Nä om jag skulle vila lite effektivt nu.

onsdag 30 mars 2016

Livet, livet är underbart

Har man sovit dåligt en natt, tar man igen det natten efter. Igår somnade jag vid tio, efter att ha slumrat i soffan. Så nu är jag pigg och uppe för att jag har sovit, inte tvärtom.

Eftersom vi har tid nu, har vi börjat handla grönsaker på möllan. Det är en rätt lagom promenad också. Igår passade jag på att möta upp Sandra för första fikan i Folkets Park (äntligen!), med kaffetermos och en burk hembakta kakor. Herregud Linnéa, du har ju verkligen blivit en tant! Ja, jag har väl det. De kakorna som går åt mest är drömmarna. Jag har haft lite fobi för att baka drömmar sen provet i skolan då bland annat drömmarna gick fel hela tiden. Nu blev de perfekta. Det tackar vi sju sorters kakor för. Nästa steg kanske är petit chouxer, det lyckades heller aldrig den där sista veckan.

Nu spårade det lite här känner jag. Fika var det. Jo, ett av de tydligaste vårtecknena här nere är när man kan ta långfika i parken igen. Det kommer jag sakna när vi flyttar. Å andra sidan kommer jag kunna äta alla dagens mål mat ute om jag vill när vi flyttar. Det är inte heller fy skam.

Dags för hästspelet nu igen.

tisdag 29 mars 2016

It's a lovely little morning

När man är trött runt sju på kvällen bör man vila lite, inte ta en kopp kaffe. Särskilt inte efter att ha legat sjuk i en halv vecka utan kaffe. De få timmar jag har sovit har inte varit speciellt effektiva. Jag gav upp.

Sonen har börjat få ordning på dygnet nu, han brukar somna runt åtta-nio på kvällen. Det är oväntat skönt faktiskt. Äntligen börjar jag och Damien få lite mer tid till att umgås igen. Igår kväll spelade vi schack. Andra gången var jag inte allt för dåligt motstånd ändå. Nog för att sonen är det finaste som finns, men det är skönt att göra något som inte innefattar bajsblöjor eller pruttljud för en stund. 

Flytten börjar närma sig nu. Jag gör nya listor på löpande band för att rensa huvudet. Inte blir jag mindre stressad för det eftersom att vi är i början av varenda lista än så länge. Det är ju så med flytt att det mesta måste göras i sista stund. Särskilt när vi bor så trångt, vi har inte plats med massa lådor överallt. Möblerna vi ska göra oss av med behöver vi ha några veckor till iallafall. Som tur är har vi köpt flyttstädning. Jag hade nog avlidit om vi skulle hinna städningen också. 

Nu, medan männen i mitt liv fortfarande sover, tänkte jag spela mitt töntiga hästspel ett tag.

tisdag 22 mars 2016

Allt var så levande på festen. Folk i strumpor på parketten. Dina ögon under fläkten som ett hål mot fantasin.

Sommaren 2012 var jag ute och tågluffade med ett gäng vänner. När jag och Ida landade hos mina föräldrar efter tre veckor i Europa, droppar mamma idén om Malmö. Jag och Ida som var vana vid att bo över 100 mil ifrån varandra hade i tre veckor trivts med att bo i princip på varandra.

Några månader senare, i oktober, flyttade vi ner. Det var början på en ny tid. För mig var det ungdomsåren. Jag ser gärna på de här åren med en glans, tillsammans med Ida lärde jag känna livet. Det är så mycket som har hänt här nere, det är så mycket jag har Ida att tacka för. Utan Ida hade jag inte haft något av det här. Tillsammans gjorde vi Malmö möjligt.

Sommaren 2014 flyttade Ida härifrån. Det blev väldigt tomt, men det vi hade byggt upp fanns fortfarande kvar. Nu är det dags för mig att packa väskorna och flytta från Malmö. En annan dröm har gått i uppfyllelse. Men jag har hört att Ida kommer ner och håller ställningarna ett tag igen.

Så, det är dags nu. Efter tre och ett halvt år, sex lägenheter, tre jobb, oändligt många fester, oändligt många minnen, så mycket musik, vänskapsband, med en äkta make och det finaste barnet som någonsin funnits på denna jord. Nu är det så dags att vända blad och flytta till hus. Ett hus på landet, mellan Tierp och Gävle. En ny era. Jag är fylld av förväntan!

Malmö, jag kommer alltid älska den här staden. Det här kommer alltid vara min stad. Oavsett hur mycket skit som har hänt här (ja men det är livet, det hade hänt jobbiga saker även om vi inte hade bott i Malmö). Jag kommer bära med mig alla minnen vi har skapat tillsammans.

fredag 11 mars 2016

Nej, inte efter Potter.

För fjärde dagen i rad har Harry vaknat klockan sex och fått mig klarvaken. Det är en ny upplevelse för mig nu. Tidigare har vi sovit till halv nio åtminstone. Det kändes vettigare. Men jag antar att jag inte får bestämma sådant längre.

Att få barn ställer om en hel del, man är inte solen i världen längre. Det är det Harry som är. Det är inte dåligt, verkligen inte. Jag gillar hur livet är nu. Han är söt och charmig, svårt att inte älska honom!

tisdag 26 januari 2016

Att föda ett barn

Jag blev inte utsläppt från sjukhuset i Lund förrän fyra dagar senare. Då hade vår lilla son kommit ut. Imorgon är han två veckor gammal och han är det finaste som finns! Förlossningen var intressant. Jag blev igångsatt till slut, på grund av att mitt blodtryck var för högt. Ett dygn efter att vi kommit ner till förlossningen kom blev vi uppskickade igen med vår lilla son i famnen. Ett dygn där jag sovit ungefär en halvtimme sammanlagt. Sen höll jag mig vaken nästan hela dagen efter också. De säger att man blir otroligt pigg av att föda barn.

Det är så skönt att allt det där är över nu och att vi får spendera tid med den lille. I helgen var mor och far här och inspekterade honom, tror att han redan har lyckats charma dom!

Idag fyller Damien år, så nu ska jag upp och fortsätta baka tårta!

måndag 11 januari 2016

Sist jag skrev låg jag inlagd på akademiska sjukhuset. Det blev bara ett utkast. Nu är jag inlagd i Lund. Förhoppningsvis åker jag inte härifrån förrän mitt barn ligger i min famn istället för i magen.

Jag mår under omständigheterna bra, men som första barnmorskan sa, "du ser inte så piffig ut". Kan hålla med om det.

Det är ganska frustrerande att vara inlagd. Rastlös, men ska vila. Framförallt måste jag hela tiden be om hjälp. Jag hatar att be om hjälp. Som tur är har jag en fantastisk man som ställer upp och skjutsar runt på mig och hjälper mig med allt möjligt. Jag antar att allt det här kommer ha varit värt det i efterhand, men just nu är det så himla träligt. Försöker tänka på när vi är samlade som en liten familj, pigg och kry. Vi kommer dit så småningom.

I efterhand lät allt det här väldigt rörigt. Så kan det bli ibland.