söndag 19 januari 2014

Åren går

Loggade in här till slut och såg att senaste inlägget var från mars. Innan ett antal opublicerade inlägg. Bland annat det här om 2013. Kom inte igenom november och december, låter det vara oavslutat och publicerar det som det är. Det var trots allt ett viktigt år. 

2013 börjar ta slut nu. Ett annorlunda år då jag bland annat flyttar fyra gånger, haft en av de värsta upplevelserna i mitt liv, nästan slutat med kött, hittat min kärlek och stundvis jobbat alldeles för mycket. 2013 har sugit musten ur mig, men även gett mig mycket tillbaka.

När jag tänker tillbaka på året känns det oerhört långt och tufft. Men också det roligaste. Jag tror att jag är starkare nu. 

I januari hade jag bott med Ida i Malmö i tre månader och vi flyttade till en lägenhet med förstahands kontrakt. Fick hjälp av min familj att flytta och det gick bra. Sen gick det utför. Hoppa genom fönstret, sten genom detsamma, inbrott och tillslut en ny lägenhet. Riktigt jobbig tid. Ångest vid varje okänt ljud. Lyssnade mycket på musik under den här tiden. I slutet av månaden slutade jag på Ambrosia för den gången. Avslutade med en 'avskedsöl' med en jobbarkompis och konsert. Det var en bra kväll.

Februari började och jag började jobba mer på Maxi. Minns inte så mycket av den här tiden. Kanske för att det inte hände speciellt mycket. Jobbade och fixade med PeaceWorks. Mycket jobb som inte ledde någonvart. Förhoppningsvis är vi inne på en bättre bana med det nu, ett år senare.

Mars både började och avslutades med konsert. Började med Vånna Inget i Lund, tillsammans med systra mi och annat folk. Minns att alla hamnade hemma hos oss och att vi åt scones till frukost efteråt. Minns också att vi träffade två människor vi tyckte var trevliga på konserten. Undrade vilka det var. Träffade dem igen när vi var på ännu en Vånna Inget konsert nu i höstas. Det var bra. Vi fick en vattenläcka i köket, som lagades efter ungefär två veckor. Sen fick vi leva med en irriterande fläkt. Hästpojken fick avsluta musikmars, en fin konsert och vi stötte på mycket intressant folk. Sånna vi fortfarande pratar om. Skrattar. Det blev påsk och Idas föräldrar hälsade på.

Nästa månad blev hetsig. Hade jobbat mycket, råkade säga att jag kunde jobba hela påsken, så det fick jag göra. Istället fick jag vara ledig tre helger i rad sen. Första lediga helgen tog jag med Ida och åkte hem. Något slags födelsedagsfirande och fick träffa min släkt. Tror det var då Hanna-Sarah flyttade in till oss.

Helgen efter hade vi inflyttningsfest. Eller mest fest tror jag. Väldigt lyckad, slutade underligt. Vi fick långväga besök, tre från min sida för att se på Darin, två för att se på Kristian och så Malmöfolk. En fullspäckad helg. Det hade äntligen börjat bli lite varmt iallafall. Började sitta i parker.

Nästa helg åkte vi upp till Stockholm. Dags för Jesus Christ Superstar nummer tre för min del. Umgicks med Lisa, Ida och Elise. Fyllde helgen med både det ena och det andra. Gick runt på söder och kände oss som hipsters. Typ.

Som en reaktion på april blev maj lugnt. Åkte hem en helg, trivdes i Malmös tidiga sommar. Började sitta på gräsmattor. Tror att Idas präst kom ner i maj och vi såg Glasvegas i Folketspark. Maj var också månaden full av festivalnedläggningar. Otroligt sorgligt.

I juni sa jag upp mig från maxi för att börja om på Ambrosia. Läste vad jag skrev. Citat: 'och det kommer bli skönt att få lite ordning på livet, veta när jag jobbar och veta när jag är ledig' , vilket skämt. Det blev precis tvärtom. Dessutom oerhört långa dagar, få lediga dagar och en enorm trötthet.

Lisa slutade skolan och jag och Ida åkte hem för att fira henne tillsammans med fullt hus. Riktigt roligt. Var dock väldigt trött efter att ha jobbat mycket, redan då. Jobb som gjorde att jag fick skära ner på sömntimmarna. Hände inte mycket mer, började bada. Åkte hem en snabbis i slutet av månaden för att det var marknad. Som alltid underligt att se att alla är kvar.

Juli. Det som kom att bli den viktigaste månaden på året. Jobbade sjukt mycket, fick besök av mamma, pappa och farmor. Vi gick runt och tittade på staden. Ida hade rest hem och jag var ensam, lyssnade mycket på sommarprat och umgicks mest med mina arbetskamrater. Slet som djur, försökte ta hand om varandra. Tillslut kom den viktiga helgen. Emmabodahelgen, ni ska veta hur jag kämpade för att kunna komma dit och det var så värt allt slit. Tänker inte berätta om det här. Det är ett eget minne egentligen. Vi hade det bra. Bra musik, hängde med okända människor, låg bakfulla i gräset, åt bönor direkt ur burk och jag träffade Damien. Mannen i mitt liv.

Augusti inleddes med mycket jobb. En tuff månad. Började prata med Damien, mycket på en gång. Redan efter en vecka kom han ner och hälsade på. Minns hur jag åkte och mötte honom på stationen.Vi var glada och lite nervösa. Hade pratat mycket hela veckan. Jag jobbade om dagarna, umgicks med Damien på eftermiddagarna och kvällarna. Lärde känna varandra. Gick runt i Malmö, pratade massor och hann nog bada lite också.
  En vecka efter att Damien hade åkt hem åkte jag upp till honom i tron att vi skulle vara i Stockholm. Det blev skogarna utanför Tierp istället.Skulle bara ha stannat en natt men jag stannade hela helgen. Efter att ha varit ett par i en vecka bestämde vi att han skulle flytta ner, av olika skäl. Sagt och gjort, Damien flyttade ner och jag sa upp mig från jobbet. Äntligen fri.

I september var jag äntligen fri från jobbet, kunde äntligen andas igen. Det första jag gjorde var att åka iväg till Sandra i Skövde och hennes inflyttningsfest. Underlig kväll men bra. Dagen efter åt jag och Ida pulvermos. Sen åkte alla hem och jag och Sandra gick runt i bakisångor resten av helgen. Fin helg. Fortsatte min resa upp till Elise. En tågresa som gjorde mig enormt uttråkad. Klättrade runt på mitt säte medan Elise skrattade åt mig. Under veckan tog vi det lugnt, såg på Big Bang och jag lagade paj åt Elise.
En helg hemma hos föräldrarna, drog upp Damien dit. Trevligt. Sen åkte jag och Lisa till Paris. Vi köpte tyg, åt croissanter och tillbringade en dag på Disneyland. En bra resa.
Väl hemma från den långa resan började jag livet som arbetssökande. Tog musten ur mig. Minns hur jobbigt det var att se både Ida och Damien gå hemifrån på morgonen och jag inte hade något att göra. Saknade att jobba. Blev mest stillasittande och deppig. Började springa lite smått igen och fick tillbaka lite lust. Började langa ut mitt cv till höger och vänster.

Oktober. Ganska händelselös månad. Handlade mest om att hitta jobb. Fick tillslut komma på en intervju. Ring mig om två veckor sa han. Efter några dagar ringde han själv och jobbet var fixat. Vi hade bestämt oss för att flytta isär, Ida flyttade till eget i slutet av månaden och jag och Damien fick en egen riktig lägenhet närmre stan. Väldigt fint.

Novembe

Feminism handlar om så mycket mer än stereotypa könsroller.

Jag såg precis på det omdiskuterade programmet Fittstim.

Det var ändå intressant och jag undrar vad hennes egentliga tanke med programmet är. Faktum är ändå att det har startat en stor diskussion och F! har fått många nya medlemmar. Feminismen behöver mer uppmärksamhet för många har en väldigt skev bild av dagens feminism. En bild som fokuserar mest på ordet hen och orakade armhålor.

Att definiera sig är för många något man känner att man behöver göra. För vissa är det inget viktigt. Vilket kön man har biologiskt ska inte behöva ha stor betydelse när det gäller det sociala könet.

Jag har funderat mycket på feminism den senaste tiden. I somras hade jag turen att träffa en fantastisk människa som passar mitt temperament, vi har diskuterat det mycket hemma, feminism alltså. För det är svårt att inte fundera på det mycket i den värld vi lever i här. En av de diskussioner vi hade för ett tag sen var just om könsroller. Huruvida vi såg på varandra som man och kvinna. Nog tänder vi på varandras olika kön, men socialt är könet inte viktigt. Nog arbetar vi i någorlunda könsstereotypa yrken (visserligen har jag upptäckt att jag faktiskt försöker slå mig in i den mansdominerade delen av mitt yrke vilket inte är så lätt alla gånger), men det är på grund av intressen. Mitt intresse för bakning kommer ändå från min far, det intresset har inget med mitt kön att göra. Att våra intressen stämmer in i könsstereotypen betyder inte att vi ska skämmas för våra intressen eller byta till normbrytande yrken bara för att. Vi är individer.

Ja, ja, ja. Det är skillnader mellan könen. MEN. Det är ändå större skillnad på oss som individer.

Jag kallar mig för feminist. Just för jag tror på individens styrka. Jag tror på människors lika rätt. Vi har kommit långt i Sverige, men vi kan göra ännu mer. Bland annat den lönediskriminering som pågår. Dessutom måste alla förstå att jämställdhet handlar om långt många fler "grupper" än bara de stora könsgrupperna. 

Jag har inte tänkt klart än, det här var mest ett sätt att försöka samla tankarna litegrann. Absolut kommer jag fortsätta tänka om det här. Kanske inte här, men fråga mig gärna då istället.