torsdag 31 mars 2016

I'm gonna leave this city for a while.

Just nu råder kaos i lägenheten. Med två veckor kvar till flytt har vi börjat rensa och packa. Jag tror ändå att det är rätt tid att börja, för att vi ska hinna få iväg möblerna sista veckan. Harry har varit gnällig de senaste dagarna, han förstår nog inte varför vi styr och ställer så mycket just nu. Han trivdes bättre när morgonarna var långa, vi gick på långpromenad och sen fick han äta resten av dagen. Kanske leka och mysa lite emellanåt. Förutom packandet har allt vänts upp och ner av att jag var sjuk, vi har inte riktigt kommit in i rutinerna igen efter det. Och så några nätter utan ordentlig sömn ja.

Nu är mina pojkar ute på promenad. Så jag vilar lite. Rätt ovant. Jag är rätt trött just nu, även om Harry sover bra så jag jag sömn att ta igen. Det där med att ta det lugnt är jag inte bra på, det kan göra mig mer stressad, som att bara sitta och vänta på att kunna få fortsätta plocka runt. Nä om jag skulle vila lite effektivt nu.

onsdag 30 mars 2016

Livet, livet är underbart

Har man sovit dåligt en natt, tar man igen det natten efter. Igår somnade jag vid tio, efter att ha slumrat i soffan. Så nu är jag pigg och uppe för att jag har sovit, inte tvärtom.

Eftersom vi har tid nu, har vi börjat handla grönsaker på möllan. Det är en rätt lagom promenad också. Igår passade jag på att möta upp Sandra för första fikan i Folkets Park (äntligen!), med kaffetermos och en burk hembakta kakor. Herregud Linnéa, du har ju verkligen blivit en tant! Ja, jag har väl det. De kakorna som går åt mest är drömmarna. Jag har haft lite fobi för att baka drömmar sen provet i skolan då bland annat drömmarna gick fel hela tiden. Nu blev de perfekta. Det tackar vi sju sorters kakor för. Nästa steg kanske är petit chouxer, det lyckades heller aldrig den där sista veckan.

Nu spårade det lite här känner jag. Fika var det. Jo, ett av de tydligaste vårtecknena här nere är när man kan ta långfika i parken igen. Det kommer jag sakna när vi flyttar. Å andra sidan kommer jag kunna äta alla dagens mål mat ute om jag vill när vi flyttar. Det är inte heller fy skam.

Dags för hästspelet nu igen.

tisdag 29 mars 2016

It's a lovely little morning

När man är trött runt sju på kvällen bör man vila lite, inte ta en kopp kaffe. Särskilt inte efter att ha legat sjuk i en halv vecka utan kaffe. De få timmar jag har sovit har inte varit speciellt effektiva. Jag gav upp.

Sonen har börjat få ordning på dygnet nu, han brukar somna runt åtta-nio på kvällen. Det är oväntat skönt faktiskt. Äntligen börjar jag och Damien få lite mer tid till att umgås igen. Igår kväll spelade vi schack. Andra gången var jag inte allt för dåligt motstånd ändå. Nog för att sonen är det finaste som finns, men det är skönt att göra något som inte innefattar bajsblöjor eller pruttljud för en stund. 

Flytten börjar närma sig nu. Jag gör nya listor på löpande band för att rensa huvudet. Inte blir jag mindre stressad för det eftersom att vi är i början av varenda lista än så länge. Det är ju så med flytt att det mesta måste göras i sista stund. Särskilt när vi bor så trångt, vi har inte plats med massa lådor överallt. Möblerna vi ska göra oss av med behöver vi ha några veckor till iallafall. Som tur är har vi köpt flyttstädning. Jag hade nog avlidit om vi skulle hinna städningen också. 

Nu, medan männen i mitt liv fortfarande sover, tänkte jag spela mitt töntiga hästspel ett tag.

tisdag 22 mars 2016

Allt var så levande på festen. Folk i strumpor på parketten. Dina ögon under fläkten som ett hål mot fantasin.

Sommaren 2012 var jag ute och tågluffade med ett gäng vänner. När jag och Ida landade hos mina föräldrar efter tre veckor i Europa, droppar mamma idén om Malmö. Jag och Ida som var vana vid att bo över 100 mil ifrån varandra hade i tre veckor trivts med att bo i princip på varandra.

Några månader senare, i oktober, flyttade vi ner. Det var början på en ny tid. För mig var det ungdomsåren. Jag ser gärna på de här åren med en glans, tillsammans med Ida lärde jag känna livet. Det är så mycket som har hänt här nere, det är så mycket jag har Ida att tacka för. Utan Ida hade jag inte haft något av det här. Tillsammans gjorde vi Malmö möjligt.

Sommaren 2014 flyttade Ida härifrån. Det blev väldigt tomt, men det vi hade byggt upp fanns fortfarande kvar. Nu är det dags för mig att packa väskorna och flytta från Malmö. En annan dröm har gått i uppfyllelse. Men jag har hört att Ida kommer ner och håller ställningarna ett tag igen.

Så, det är dags nu. Efter tre och ett halvt år, sex lägenheter, tre jobb, oändligt många fester, oändligt många minnen, så mycket musik, vänskapsband, med en äkta make och det finaste barnet som någonsin funnits på denna jord. Nu är det så dags att vända blad och flytta till hus. Ett hus på landet, mellan Tierp och Gävle. En ny era. Jag är fylld av förväntan!

Malmö, jag kommer alltid älska den här staden. Det här kommer alltid vara min stad. Oavsett hur mycket skit som har hänt här (ja men det är livet, det hade hänt jobbiga saker även om vi inte hade bott i Malmö). Jag kommer bära med mig alla minnen vi har skapat tillsammans.

fredag 11 mars 2016

Nej, inte efter Potter.

För fjärde dagen i rad har Harry vaknat klockan sex och fått mig klarvaken. Det är en ny upplevelse för mig nu. Tidigare har vi sovit till halv nio åtminstone. Det kändes vettigare. Men jag antar att jag inte får bestämma sådant längre.

Att få barn ställer om en hel del, man är inte solen i världen längre. Det är det Harry som är. Det är inte dåligt, verkligen inte. Jag gillar hur livet är nu. Han är söt och charmig, svårt att inte älska honom!