tisdag 22 mars 2016

Allt var så levande på festen. Folk i strumpor på parketten. Dina ögon under fläkten som ett hål mot fantasin.

Sommaren 2012 var jag ute och tågluffade med ett gäng vänner. När jag och Ida landade hos mina föräldrar efter tre veckor i Europa, droppar mamma idén om Malmö. Jag och Ida som var vana vid att bo över 100 mil ifrån varandra hade i tre veckor trivts med att bo i princip på varandra.

Några månader senare, i oktober, flyttade vi ner. Det var början på en ny tid. För mig var det ungdomsåren. Jag ser gärna på de här åren med en glans, tillsammans med Ida lärde jag känna livet. Det är så mycket som har hänt här nere, det är så mycket jag har Ida att tacka för. Utan Ida hade jag inte haft något av det här. Tillsammans gjorde vi Malmö möjligt.

Sommaren 2014 flyttade Ida härifrån. Det blev väldigt tomt, men det vi hade byggt upp fanns fortfarande kvar. Nu är det dags för mig att packa väskorna och flytta från Malmö. En annan dröm har gått i uppfyllelse. Men jag har hört att Ida kommer ner och håller ställningarna ett tag igen.

Så, det är dags nu. Efter tre och ett halvt år, sex lägenheter, tre jobb, oändligt många fester, oändligt många minnen, så mycket musik, vänskapsband, med en äkta make och det finaste barnet som någonsin funnits på denna jord. Nu är det så dags att vända blad och flytta till hus. Ett hus på landet, mellan Tierp och Gävle. En ny era. Jag är fylld av förväntan!

Malmö, jag kommer alltid älska den här staden. Det här kommer alltid vara min stad. Oavsett hur mycket skit som har hänt här (ja men det är livet, det hade hänt jobbiga saker även om vi inte hade bott i Malmö). Jag kommer bära med mig alla minnen vi har skapat tillsammans.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar