Jag har Winnerbäck i högtalarna och sitter på balkongen. Det är faktiskt nästan lite kallt. Molnigt. Rätt skönt ändå. Jag är ensam ikväll. Skickade iväg Ida på maskerad. Eller hon kom och väckte mig innan hon gick. Jag hade kunnat följa med, men jag klarar inte av det. Låter henne roa sig själv. Vi hade ett moment igår. Tittade på en film på teve, hade balkongdörren öppen. Så är det något som låter där ute, någon som slog något mot våran balkong. Ida går upp och stänger dörren, jag går efter för att kika 'behöver jag oroa mig?'. Inte behöver jag det, inte Ida heller. Vi kramades för att lugna nerverna. Och för att försöka skärpa oss. Alla ljud betyder inte att någon gör inbrott. Men det är så skönt att någon förstår när den där oron ändå kommer.
I torsdags såg jag Håkan Hellström. Efter en sväng till Danmark, köpte ost och godis. Det var fantastiskt. Har längtat efter att få se honom länge. Han är ju så duktig. Många låtar jag glömt bort, kändes som att han uppdaterat setlisten lite sen förra våren. Skönt. Han spelade Klubbland. Hade helt glömt bort den låten. Synd på en så fin låt.
Ta sig hem var däremot inte lika fantastiskt. Jag och min vän bestämde oss för att vi inte fick plats i någon buss och traskade mot staden. Tog en timme, missade nästan tåget. Kommer ner till perrongen, folk står och försöker trycka sig in genom dörrarna. En tågvärd kommer och berättar att ja, det är sista tåget. Jahapp. Och jag som skulle jobba. Så vi trycker oss på som näst sist. Får stå hoptryckta. En kvinna bredvid mig svimmar efter ca en halvtimme. Jag var på väg att få panik, men lyckades blunda och andas bort det.
Min hjärna är fortfarande kvar i Emmaboda. Planerar redan inför nästa år. Livet satte fart lite för fort efter hemkomsten. Jobbet är jobbigt och det händer mycket. Och jag har inga lediga dagar just nu. Fast jag har saker planerade och vänner att träffa. Familj att träffa.
När jag kommit såhär långt har molnen spruckit och den välkända blå himlen tittar fram. Fint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar