Låt mig få följa dig ner

Har idag inte uträttat något vettigt. Eller jo, åkte och handlade. Vi skulle ha storpack med soja. Sen har jag mest sovit. Den här veckan har tagit musten ur mig, så extremt trött. Fast det har varit värt det. Jag har fått lära känna en fantastisk person. I onsdags kom en vän ner, imorse skjutsade jag honom till tåget som min pojkvän. 

Vi har levt i en bubbla hela veckan. Det har varit fint, så himla fint. Men ingenting annat har kunnat tränga in. Jag lyckades till och med ha en bra dag på jobbet eftersom jag visste vem som väntade där hemma. 

Nu har livet kommit ifatt mig ännu en gång, orkar nog inte ta tag i det den här gången heller. Tar det nog i mikrobitar. Ska planera resor istället. Har två veckor i september som jag ska använda till allt som halkat efter. Hälsa på Elise till exempel. Kommer bli typ hur fint som helst. Finns nog risk för tårar när jag åker därifrån. Kommer ju inte kunna ha mycket kontakt under hösten. 

Det är vad som händer nu. Börjat prata med en gammal vän också, ytterst spännande. Sen har jag till slut börjat lyssna på Håkans nya album. Det är fint.