Jag fortsätter på förra inlägget.
Trots att vi var försenade från Malmö var vi i tid till Göteborg. Vi samlades, kramades, och begav oss mot något matställe. På väg dit ramlade en kvinna ihop mitt framför oss. Vi fick ringa ambulans och så. Tog hand om henne ett tag. Hoppas på att allt gick bra. Till slut.
Konserten var bra. Som vanligt på mindre konserter, lite obehaglig alla ser alla stämning. Men Magnus var söt, jag stod vid mellan mina vänner och njöt av musiken. Han har lite samma obekväma, söta, leende som Lars Winnerbäck har på scen. Tacksam, men obekväm.
Sminkade oss på en toalett, vitt och svart. Röda läppar. Blev till en begravning. Mattias Alkbergs. Gick ifrån, mötte Tove och gick in på Sticky. Ett och ett halvt år sedan. Vi dansade mest hela kvällen, prata med folk, drack vatten. Först lite obekvämt på dansgolvet, sen känner vi igen oss. Den där musiken vi gillar. Mest jag i början, Clash och Bruce. Sen. Som en överraskning, Ark. Clamour for Glamour. Vi skrek rätt ut. Förstod samtidigt. En resa tillbaka till förra året, då det var vårat liv. Skreksjungandes och hoppandes. Det här var vår låt och vi var så glada.
Trötta gick vi sen därifrån. Sov på bussen nästan hela vägen hem. Ja, hem till Malmö.
Om två veckor ska vi se Markus Krunegård här i Malmö, tillsammans med Rosa. En sån där riktig klubbkonsert, som jag inte varit på på så länge. Kravall, trängsel, ljud, eufori. Ska bli kul att träffa Rosa också. Kommer bli en superkväll det med.
Du är ju i alla fall bättre än mig på att sammanfatta allt lite sådär konkret och förståeligt. Jag har fortfarande svårt att se alla de där sakerna från igår.
SvaraRadera