Jag sitter i mitt gamla rum hos mamma och pappa och har en släng av tonårsångest. Fast med känslan att jag är färdig här nu. Utan någon wow känsla. Bara ett steg på vägen härifrån. Fram till det här besöket har det här varit mitt hem. Nu känner jag att mitt hem är i Malmö. Det känns bra. Trots att vi inte har något riktigt eget att bo i.
Jag lyssnar på en spellista gjord av Elise, Alla dessa svenska poppojkar. Den sammanfattar ganska bra den musik jag lyssnar på just nu. Började nästan gråta lite när Love sjöng för mig.
Innan skrev jag ett långt inlägg, grundat på annat än tonårsångest. När det var klart fick jag känslan av att det var för privat, att allt behöver man inte berätta. Nästa tanke var att det är oftast de texterna som är bäst, nä man släppt på de där spärrarna. Men jag tror inte att jag är redo att dela med mig av allt det. Kanske en annan dag. Tillsvidare, lyssna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar