Syster påminde mig i helgen om en låt jag aldrig riktigt har lyssnat på. Idag har jag lyssnat på den om och om igen. Känner igen mig. Handlar om en väg jag känner igen, en väg jag har trampat själv. Kan se husen framför mig, hur det ser ut, hur det luktar, hur det känns.
Nån annan med Lars Winnerbäck. Den handlar om en promenad genom min hemstad. Som så ofta när jag lyssnar på den mannen längtar jag hem. Längtar efter en stad jag egentligen inte haft någon större relation till. Verkligen inte samma relation som han har, men han beskriver så nostalgiskt att man längtar tillbaka. Till det där man inte upplevt, till det man faktiskt upplevde.
Som på konserten i somras, när det i bakgrunden visades en film på en väg där både jag och syster övningskörde.
Annars är det måndag och jag har haft kli i kroppen. Sådär att jag vill göra så mycket, orkar inte vänta. Samtidigt klarar jag inte av någonting. Det tog ca tre timmar för mig att klara av kanske 20 minuters arbete på datorn. Stirrar mest, spelar harpan.
Det är när man hör den låten som man känner sig som 16 igen.
SvaraRadera