Some people wanna fill up the world with silly lovesongs

I lördags var jag på konsert. På en minifestival där varken jag eller Ida kände oss hemma. Men konserten var bra, Vånna Inget. Blir mer och mer fäst vid dem. Känner igen mig i texterna. Låten allvar förklarar mitt liv ganska perfekt. "ja, jag tar livet på för stort jävla allvar".

Efter en sväng hem fortsatte vi till KB, där kände vi oss mer hemma. Dansade natten ut till bra musik. Inslag av fotboll med glas. Nya människor. Malmö. Jag trivdes. På hur många ställen spelar de två Florence Valentin låtar på samma kväll liksom.

Jag har inte jobbat sen i fredags. Det märks att jag inte är van vid det här, att gå hemma och dra alltså. Lite för mycket tid att tänka. Många tankar snurrar och jag får ingenting vettigt gjort. Kanske är det något jag måste ta itu med, som jag lyckats gömma bakom jobb så länge. Mest tror jag att jag behöver jobba, få annat att tänka på. Komma in i någon slags vardag.

A life wihtout love that is terrible!
Love is like oxygen!
Love is a many splendored thing!
Love lift us up were we belong,
All you need is love!

Tittade på Moulin Rouge nu på morgonen. Den är bra.