Du hör inte hemma här

Det var marknad hemma i byn idag. Fullt med kända ansikten. De flesta har stannat kvar. Bygger sina liv runt det som finns där. Ofta har jag tittat skeptiskt på dem, hur kan de stanna när världen lockar så? Hur vet du att det är här du ska bo när du inte testat något annat? 

Funderar vidare på min egen rastlöshet. I höst ska jag flytta för fjärde gången i Malmö. Det är dags igen. Måste testa ett ställe till. Jag har kommit fram till att det är mycket avundsjuka. Avundsjuk på de som kan stanna, på de som inte slits mellan allt som finns att uppleva. Avundsjuk på att de aldrig behövt leta efter stället som kommer kallas för 'mitt alldeles egna hem'. Nog har jag en idé om hur målet kommer se ut, men vägen dit är lång, med många delmål på vägen. 

Samtidigt är jag oerhört stolt över hur mitt liv ser ut, det är mestadels uppochner och jag hinner sällan vila ut. Men jag har roligt och jag vet att jag kommer komma fram till slut.