I wana tell you about the things that we've been through.

Idag har jag än en gång blivit påmind om hur snabbt livet kan vända, hur snabbt ett liv kan slockna. En familj blir mindre, lämnas med ett stort hål. Ett hål som inte går att täcka igen. Jag är fortfarande så ung att döden är ingenting naturligt. Det är inte naturligt att någon i min närhet ska dö. Visserligen är det ingen nära mig, jag vet bara vem personen är. Men jag blir berörd av det. Jag tycker inte om döden. Vi är inte vänner.

My Swedish teacher said "Write an essay on sadness Pablo"
I wrote an essay about you
"This is the best thing I've ever read"
I said "Thank you" but I thought
It won't bring you back to me
Oh, I miss you so much, so much, so much, so much
I wanna hear about the things that you've been through
I miss you grandpa

Den absolut bästa sången om saknaden efter en bortgången släkting är Billie The Vision and the Dancers. Den är så totalt genomärlig och man börjar nästan sakna den där släktingen själv, fast man inte vet vem det är. Eller så är det för att det bandet berör mig så mycket nu.