Bosse har inget där att göra men är alltid med.

Av någon anledning lyssnar jag på Sommartider med Gyllene Tider just nu. Lyssnar på en spellista en gammal vän gjorde en sommar. En vän som verkar ha försvunnit. Tänker mycket på den tiden vi hade tillsammans. Det är ju ändå som Jonas Gardell säger, vi är alla tillfälliga gäster i varandras liv. Man ska väl inte vara ledsen för det egentligen, utan glädjas för minnena man har.

Det är kul nu när mitt och D's liv förändras så mycket, vilka det är som hör av sig. Personer jag inte haft kontakt med på länge men som befinner sig i ungefär samma situation som vi. Det är trevligt.

Som vanligt började det här året med en stor känga känslor. Tankar som varit tunga att bearbeta och som har förändrat mig ganska mycket. Jag har dragit mig tillbaka in. Är mer rädd för att lita på folk. Misstror tyvärr fler. Tror tyvärr det värsta snabbare.

Det är ganska irriterande att upptäcka hur mycket jag begränsar mig själv. Längtar och saknar många människor, men jag kan inte riktigt ta kontakt. Jag har till och med svårt att svara när de som är närmast mig ringer. Ibland skiter jag i det för jag klarar inte av det. Rädd för dåliga budskap. Precis som efter inbrottet, när polisen ringde och berättade att dörren var uppbruten. Det är tungt att behöva ta sig upp därifrån igen. Känner mig himla värdelös stundvis. För jag vet att min rädsla och mina blockeringar gör människor besvikna.